onsdag, augusti 12, 2009

Frukostdate och meningen med allt

I arla morgonstund tog jag i dag bilen ut på landet, till min gamla arbetskamrat Sofia för att träffa henne och Terese över fil, kaffe och underbara mackor.
Vi ses inte så ofta vi tre. Geografin, jobb, studier och livet självt står i vägen och det är precis som det ska. Men när vi ses rusar tiden iväg och frukostdaten varade in på eftermiddagen. Sorger och glädjeämnen ventileras och någonstans mellan müslin och skorporna kom vi in på meningen med allt. Du vet hur det är, att man ibland, mitt i ett kaos, en sorg eller en stressig tillvaro kan fundera över vad meningen med just den tillvaron är. Man vill liksom veta vad man ska få ut av allt lidande för att man ska kunna härda ut lite bättre. Man vill veta att man kommer att få slicka sina sår och få lön för mödan. Man vill veta att man lider av en anledning eller så vill man veta varför man lider så.
Det intressanta med allt det här, och slutsatsen av våra samtal, är att meningen vet man oftast först långt efteråt. Med några års perspektiv kan man ofta se att även onda eller obekväma händelser eller skeenden i slutändan var för det bästa. Så klart kanske inte det var meningen från början, att det hände något dåligt för att det sedan skulle bli något ännu bättre av det hela men det kanske är så att människan är skapt så, att vi i slutändan bara ser det fina och positiva i våra liv.
Är det svårt att hänga med i mitt resonemang? OK, ett exempel ur mitt eget liv då...
För några år sedan bröt jag upp från mitt gamla liv med min förra kille. Det var ett stort, stort beslut att ta. Många tårar, en jobbig flytt till ett litet stundetrum i en halvdassig korridor på Ålidhem. Inget dramatiskt men uppbrott är uppbrott och har en tendens att bli jobbiga för individen.
Hur som helst, jag hade bara mig själv att luta mig mot i vardagslivet och visst satt jag där på vardagskvällarna och led lite i min ensamhet och undrade vad som var meningen med att sitta så där alldeles ensam, en ung dam i sina bästa år... Men varje dag gjorde mig starkare, coolare och lite snyggare. Korridoren visade sig vara världens bästa och singellivet likaså.
Det var fem år sedan ganska precis och med facit i hand är det ganska lätt att se meningen.
Helt klart ser jag meningen.

4 kommentarer:

Jennie sa...

Riktigt bra skrivet, jag förstår precis! Kram

Annas resa sa...

Jag håller med! Nästa gång får du ta det där samtalet med mig och pränta in några klokheter i en gammal spanskfrökens hjärna...

Jennie sa...

Absolut, det är okej!

Soffan sa...

Jennie: Härligt!

Anna: Cuando lo quieras! Cuando lo quieras amiga mía...