We're so hot!

Nu har värmen nästan nått den där kulmen då jag känner att jag skulle vilja sänka tempen med några grader för att kunna andas ordentligt. Luften är så full av fukt att det liksom inte är någon skillnad på att andas och att dricka längre.

Hur som haver så har jag och Klaran tillbringat en underbart varm och härlig helg i stugan. Vi har badat och försökt plocka några blåbär i skuggan av de stora tallarna. Jag kan inte i ord få till en beskrivning som gör detta, mitt paradis, rättvisa. Kanske några bilder kan hjälpa mig på traven. Lukten av hav i kombination med skog, solens strålar på havet och känslan i kroppen av att köra riktigt, riktigt snabbt med båten. Allt tillsammans gör mig så tacksam över att få uppleva stället. Att få ha det i mitt hjärta. I min själ.

I går var det dock dags att lämna paradiset till förmån för den hårt arbetande sambon som var fast i stan. I dag har vi tvättat och mentalt förberett oss för morgondagens inskolning på det nya dagiset. Jag tror att jag är minst lika förväntansfull som dagisbarnet själv.

Jag har dessutom hunnit med en sväng till det nya jobbet för att plocka ut ett schema som ser helt bra ut. Från jobbet till en mysig kaffe- och pratstund med Maria och Hugo, hem för lunch, vidare till nästa kaffe, lek och pratstund med vänner på andra sidan fjörn.

Efter middagen åkte jag, Klara och mormorn iväg på ett hejdundrande cykeläventyr i den tryckande värmen.

Det gäller att göra det mesta av det bästa!