Kvinnan och hennes humor

Min mamma har alltid prenumererat på Femina. Med alltid menar jag så länge jag kan minnas. På utedasset i vår sommarstuga ligger det några nummer från tidigt åttiotal. Det är underbart att läsa modereportagen, recepten och inredningstipsen.
Varje gång jag kommer hem till Piteå brukar mamma lägga fram senaste numret så att jag ska kunna läsa det i lugn och ro. Det älskar jag. Tack för det mamma.
På julafton fick jag ett års prenumeration på Femina i julklapp av min kärlek och jag blev så glad, så glad. Den tidningen har på något sätt för mig kommit att representera lyx, flärd och avkoppling. Och det behöver jag nu. Lite lyx, flärd och avkoppling.
Nåväl, månadens krönika av chefredaktören Lisbeth Lundahl satte som vanligt snurr på min annars rätt så vilande hjärna. Det handlar om kvinnor och det kvinnliga sinnet för humor. Detta är ett ämne som jag har funderat över ofta och mycket.

Tjejer får inte ha humor.

Så känns det ibland. Jag gillar humor och jag gör mitt bästa för att vara rolig. Både för min egen och för min omgivnings skull. Jag kanske inte alls är rolig men i vilket fall som helst är humor viktigt för mig.
När jag träffar nya människor kan jag till en början tycka att vissa störs över att jag blottar min humor. Det är som att humor vore något alldeles för privat och tabu att syssla med inför främlingar.
Är det kanske bara så enkelt att många menar att kvinnan inte ska roa. Hon ska behaga.
Det skiter jag i! Jag behagar genom att roa.
Take it or leave it!

Jag återkommer till detta ämne vid ett senare tillfälle. Det blev för intensivt just nu...

I dag åt jag och Klara lunch på Norrlandsoperans V.I.P. Oj vad mysigt det var! Underbara buffé!