Kristallörat

Oj vad dramatiskt här har varit. Tobbes feber visade sig vara något helt annat. I förrgår var han yr som en gammal fullgubbe hela dagen och låg bara till sängs och kräktes. I går var både jag och mamma alldeles för oroliga så mamma och pappa körde yrselkillen till akuten där de sedan fick tillbringa resten av dagen. I slutändan kunde det dock konstateras att Tobbe lider av små kristaller som åker omkring i inneröreat och gör att balanssinnet hamnar på sniskan.
Nu mår han bättre och är mest bara jäkligt yr. Det tillståndet kan hålla i sig i ett par, tre veckor så vi får väl helst enkelt se när han är tillräckligt stabil för att ta tag i en bilresa söderut. Tills vidare får vi vänja oss vid en pappa som vinglar omkring som i en gammal pilsnerfilm.

I dag har jag och Klara lämnat sjulstugan för en tur till Erica och Niklas hemma hos familjen Carlsson i Norrfjärden. Där blev vi bjudna på lunch och fika. Åh vad det var skönt att få träffas. Jag hade i vanlig ordning räknat med att kunna umgås som tusan under julledigheten men som vanligt hinner man ingenting. När ska man någonsin hinna leva i lugn och ro egentligen? Ibland känns det som om allt man gör bara är hastverk och små, små insatser för att ta sig igenom dagen. Ibland vore det bra skönt att flytta till Glommers, läsa böcker, snusa och äta bullar. Ingen skulle orka kommer och hälsa på och i Glommers finns det väl inte längre några barn så jag skulle inte kunna jobba. Jag skulle bara sitta där, arbetslös, med världens snusgrop under läppen.
Kanske är det inte så dumt ändå, att behöva stressa ibland. Man undviker i alla fall snusgrop...