Ewa funderade här om dagen över vem som egentligen läser hennes blog. Och jag kan väl inte annat än fundera jag med. Mamma, pappa, syster, bror, svärmor, svärfar, svägerska, närmsta vännerna, ni är kända. Men alla andra... Jag vet ju själv hur jag är. Jag studsar in lite här och var, läser, begrundar och studsar vidare men tanken på att någon följer mitt liv slår mig liksom aldrig. Det är liksom för konstigt. Fast lite häftigt på ett lite skrämmande sätt.
I dag har vi sanerat. Dammsugit, dammtorkat, skurat, städat toaletten. Åh vad här blev lätt att andas och det luktar så gott av Ajax. Allt slit lönade sig när vi sedan fick åka till Ante och Linnea för att fika och skratta. När jag träffar Tobbes gulliga klasskamrater känner jag ibland att jag också vill bli polis. Inte för att det är något större fel på lärarkåren men du vet hur det är. Så länge jag lever kommer jag säkert att fundera över huruvida jag kanske skulle ha blivit ytbärgare, ambulanssjukvårdare, barnmorska, dietist eller ja, kanske polis.
Jag inbillar mig att det är drömmarna som för oss vidare. Drömmarna som sätter krydda på livet. Även om livet oftast är underbart är det mysigt att fantisera om hur det hade varit om verkligheten hade varit en annan. Eller är det att fly? Då flyr jag väl då. Till mitt liv som ytbärgare.
3 kommentarer:
Sofia! Du som har jobbat på turistbyrån (visst?!), hur är det att vara där? Är personalen trevlig? Funderar på att söka praktik där i 15 veckor och skulle vara bra att veta hur det är där så jag slipper gråta varje dag jag ska dit. Om de vill ha mig...
Lisa: Jag älskar turistbyrån! Skulle gärna ha jobbat där i all evighet. Personalen är mycket trevlig. Dock är det väl lite skillnad om man jämför låg/högsäsong. Jag har ju bara varit där på somrarna och då är det ju alltid full rulle.
Men sök dig dit! Du kommer inte att ångra dig!
Jag har sökt idag. Det verkade inte helt omöjligt att få praktik där men skulle återkomma på fredag då hon prata med sina kollegor. Hoppas hoppas!
Skicka en kommentar