Den blomstertid nu kommer...

Examen på Bräntbergsskolan i dag och jag måste säga att det blev en väldigt lyckad dag! Det var som om alla hade glömt sina misslyckade löneförhandlingar och nu bara gjorde allt för att dagen skulle bli så bra som möjligt för alla examensfina gullungar! Det bjöds på både smörgåstårta och princesstårta och stämningen var verkligen på topp.
Kvällen har tillbringats tillsammans med Jennie och vi har promenerat och ätit glass. Inne i stan var examensfirandet i full gång och vissa vinglade så klart mer än andra. På Rådhustorget spelade några av mina elever med sitt band och det är så roligt att se dem göra något som de verkligen brinner för. Det kändes så läckert att stan liksom var full av folk jag känner... Även om dom bara är 14 år så är det i alla fall något som gör att man liksom känner sig hemma i den stad man bor i. Det är sådana saker som gör beslutsångesten än större inför framtiden och var vi ska ta vägen. Det känns som att jag trivs bättre och bättre i den här stan ju längre jag bor här, och det är väl ganska naturligt och det är väl samma sak var man än bor. Funderingarna fortsätter. Förmodligen vet man innerst inne hela tiden vad man egentligen vill, det är bara lite svårt att komma sig själv tillräckligt nära för att kunna höra vad den där inre rösten egentligen säger. Om det blir riktigt, riktigt tyst kanske... Måste kanske ta en skogspromenad.
Men först lite tv.
Sov gott!

Bloggerskan från Ensamheten...

När man är ensam tar allt dubbelt så lång tid och således försvinner tiden.
När man är ensam tröttnar man på sina egna tankar som försvinner i rännstenen, för ingen finns där att dela dem med.
När man är ensam kan man få äta hemmagjord risgrynsgröt till middag.
Risgrynsgröt som inte alls smakar som mammas.
Risgrynsgröt som är torr.
När man är ensam längtar man efter att kramas.
När man är ensam känns gruset på golvet så oändligt mycket mer besvärande.

Lite så är det, här i ensamheten.
Samtidigt kan det vara lite mysigt. I alla fall när jag vet att jag i morgon får sätta mig i bilen och åka norrut och träffa min lilla polis och min familj och mina vänner. Jag packar, ställer i ordning, diskar... Nä, det gör jag för fasen inte alls, men snart ska jag göra det.
Måste göra mig av med den torra risgrynsgröten. Mamma måste lära mig att koka risgrynsgröt. Det är så mycket hon måste lära mig, min mamma...
Hela livet.

Nu: packa, ställa i ordning, diska...
Jo, eller hur?

Med fanan i topp!

I dag firar vi moder Svea. Jag kan inte påstå att jag sysslar med något större firande under pompa och ståt men jag kan i alla fall konstatera att Sverige kan vara så otroligt vackert. Bilden ovan togs i förrgår kväll/natt vid älven, bara en bit från vårt hus. Kameran skulle kunnat ha gjort ett bättre jobb med ljuset, men i alla fall. Det är så vackert...
Bild nr. två föreställer ett gäng fåglar som gjort vårt köksfönster till ett riktigt hängställe. Det hela började någon gång i oktober när vi hängde ut en talgboll för att rädda de små kräken undan kung Bore. Intresset för denna talgboll har dock varit lika svalt som vintern själv och inte förrän förra veckan, i början av juni, blev bollen uppmärksammad på allvar. Men då gick det undan. Bollen var borta på 48 timmar och vi hängde snabbt ut en ny och snart är även denna boll borta... Vad har vi för ansvar jämtemot djuren? Är det rätt att mata ihjäl dem? Jag är faktiskt rädd att några av sparvarna utvecklat en allvarlig form av bulimi och nu undrar jag om det är mitt ansvar att rädda dem? Jag har väl aldrig precis varit någon djurrättsaktivist och därför känner jag mig nu lite ställd... Jag tar tacksamt i mot råd i alla former.
Dagens firande då? Ja, vi funderar på att spatsera in till stan för att avnjuta en nationaldagsbakelse. Egentligen inte mest för att fira, utan mer för att det är en legitim ursäkt för att fika. Vi får se hur det går. I kväll åker Tobbe norrut för att börja sitt sommarjobb hos polisen. Jag blir lämnad kvar. Jag och Humbert!

Inte lika stor som jag trodde...

Under ungefär en veckas tid har jag gått omkring och känt mig höggravid och inte riktigt vetat hur jag ska klara mig när magen blir större. Jag tycker att det har blivit svårt att resa sig ur soffan, att böja sig för att plocka upp saker o.s.v. Efter att min kära storebror för några dagar sedan bad mig fota magen har vi nu gjort det och döm om min förvåning när magen inte är större än så här.
Jag undrar om detta innebär att jag får ta och snöra på mig löparpjucksen igen. Jag har inte längre någon rätt att gnälla över mitt tillstånd och min osmidighet. Ingen rätt att tycka synd om mig själv. Får nöja mig med att bara vara...

Snart ska vi grilla. Det är söndag och jag håller på att koka potatis till en potatissallad.
Tidigare under dagen cyklade vi in till stan för att köpa samiskt bröd på marknaden som i flera dagar har förpestat centrala Umeå. Till vår stora förvåning visade det sig att hela marknaden packat ihop sig och åkt till Sävar. Till en ny marknad. Marknadsbesöket byttes då snabbt ut mot en fika på Schmäck. Tur att man är flexibel.

Häggen

I flera dagar nu har jag tänkt gå ut på äventyr för att plocka in några häggkvistar och ställa dem i en vas på bordet. Nu när sommaren äntligen kommit skulle det vara trevligt att ta med sig den in för att utnyttja härligheterna till max. I flera dagar har ingenting hänt. Inga häggkvistar på vårt bord... Förrän nu. Lördag kväll 23.30. Jag och Tobbe smög ut på parkeringen och tog lite av den stackars häggen som står inklämd mellan en massa bredaxlade rönnar på gränsen till grannens tomt.
Nu står dom här på köksbordet och sprider sin underbara doft omkring sig. Precis som nytvättade lakan som fått hänga ute i sommarbrisen. Eller som nybakada bullar en regnig höstdag. Det luktar ju så gott...

I dag har jag promenerat till Ida på Ålidhem. Fantastiskt vad stort Umeå är. Jag är väl medveten om Ålidhems position på kartan. Ungefär exakt på andra sidan stan härifrån sett. Dock tänker man inte så när man bara ska ut och gå en sväng. Bara till Ida, för att säga hej då och ta en kaffe. När jag kom hem igen många timmar senare kändes promenaden i benen. Och i magen. Den här bebisen kommer inte att börja med multisport de närmaste åren, det kan jag lova. När jag rör mig onödigt mycket känner jag hur den spjärnar och slår där inne... En annan lustig iaktagelse är vad som händer så fort jag äter något. Då är det som att den smeker insidan av min mage på ett ömsint sätt, som för att säga att jag gör något bra och jag är en bra mamma... Vet inte om det är bebisen eller mitt eget undermedvetna. Eller så är de två namn för samma sak.

Tisdag fast torsdag

I dag är det tisdag och veckan har precis bara börjat. Ändå är det bara en arbetsdag kvar innan det är helg igen. Allt detta kan vi tacka Kristus för. Han flög pliktskyldigast upp till himlen exakt den här helgen för drygt 2000 år sedan. Kan inte fatta att det är sant. Helg igen! Dessutom är morgondagens Bräntisonsdag ingen vandlig Bräntisonsdag utan "halv flaggdag" som betyder att eleverna får gå hem efter lunch och vi lärare blir lämnade kvar för att konferera i lugn och ro.
Tobbe har nästan sommarlov. Detta innebär att han nästan inte har några lektioner och det har medfört att vårt hem skiner lite mer än vanligt. Det kanske låter värre än vad det är. Det är inte så att han har gnidit hela läggan med svinto, men det ser liksom bara mer undanplockat ut. Känns så jäkla skönt att sväva omkring i ett sådant hem! Undrar om det kommer att vara så när jag blir mammaledig. Det är väl det alla blivande mödrar tror, att såväl baby som hem ska skina som i tidningarna. Ojojoj... Snart sitter man där med en liten gullig, snorig lortunge i famnen medans dammråttorna dansar hambo under sängen.
Fick en chokladask i dag av mina elever. Gulliga dom!

Lördag!!

Lördag morgon och redan har jag hunnit med hur mycket som helst!
Tobbe skriver terminens sista tenta i dag och därför steg han upp någon gång efter klockan sex. Jag låg kvar och halvslumrade till någon gång innan åtta när jag steg upp för att äta frukost. Sedan satte jag mig med en kaffekopp och rättade de spanskaprov som mina elever skrev i går. Snabbt var det gjort så nu håller jag på att färga håret igen... Det är tufft att vara brunett. Det bruna rinner av och förvandlas till en askig färg och inte alls så där gnistrande, glänsande guldbrunt som jag skulle vilja ha det. Nu är jag dock på väg åt det hållet igen.
I går efter jobbet cyklade jag in till stan för att träffa Ida och ta en fika och lite shopping. Kom hem någon timme senare med en ny liten t-shirt från Gina Tricot som har riktigt bra kläder för gravida människor. Jag vet av erfarenhet att hållbarheten inte är den bästa, men eftersom jag bara tänkt vara gravid ungefär 18 veckor till så tror jag att det kommer att fungera. Jag hann även bli lite upprörd över den övriga handelns utbud av kläder för oss med stor mage. Vad säger att jag vill ha clownbyxor bara för att jag har en stor mage??? Benen är fortfarande rätt normala och inte klotformade. Det enda jag ber om är byxor med lite större midjemått...!! Sen är det det här med brösten. Vad ska jag stoppa dom i? Finns det något fint som fortfarande klarar av att bära ett par handbollar? Vad fan har porrstjärnor för sorts bh? Det väcks så många frågor som jag aldrig ens har nuddat vid förut.Tyvärr finns det inte många bra svar.
Dagens uppdrag blir dock att hitta något att förvara bomberna i. Hittar jag inget för ändamålet lämpligt redskap får jag väl sy ihop ett par plastpåsar från Ica Kvantum. Dom är lite större än genomsnittet och dessutom är ju Kvantum en trevlig affär som jag gärna stöttar med lite gratisreklam.

Lolo Ferarri, go fishing!

Hunger. Ständigt denna hunger.

Jag blir aldrig riktigt mätt!
Ska jag äta som Hagbard Handfaste eller ska jag strunta i mina begär?
Om jag bara finge snusa skulle hungern inte göra sig påmind. Tror jag...
Tur att mat är gott, annars vore min tillvaro ganska okul...

Gravid = tråkmåns???

Ända sedan jag outade mitt nya tillstånd är det som att folk i min närhet tror att jag är gjord av bomull. Självklart snusar jag inte längre, och någon alkohol dricker jag inte heller. Men detta innebär ju så klart inte att jag har blivit helt och hållet asocial... Det verkar som att många tror att en gravid kvinna inte vill göra annat än sitta hemma och stryka sig på magen och virka små filtar till det lilla livet. För den oinvigde kan jag berätta följande:
20 veckor återstår till förlossningen.
Jag hinner känna på min mage ganska mycket, även om jag ibland lämnar hemmets lugna vrå.
Jag kan inte virka och har inga stora planer på att lära mig heller...
Jag kan umgås i grupp trots mitt heliga tillstånd och trots att jag inte dricker alkohol. Det är sant!
Intressant att se vad som händer med människor/vänner när ens liv förändras. En intressant fråga på det stora hela... Borde avhandlas på ett seriöst sätt av någon. Kanske av mig själv.
I dag har vi lagt in en stöt när det gäller barnvagnsbiten. Vi har hittat en superfin kärra och just nu lutar det nog åt att vi köper den, splitterny. Det kan rinna mycket vatten under broarna, men just nu är det så läget ligger.
Har dessutom varit på Polishögskolans besöksdag. Synd för poliserna att det regnade. Men, men... man fick i alla fall se en väldans massa poliser...
I kväll är jag ensammen hemma med en hyrfilm. Tobbe träffar en gammal polare och dricker några öl. Kanske är det därför jag känner mig bitter... Jag, en hyrfilm och en Cola light. Hade jag inte varit gravid hade jag känt mig som Bridget Jones. Fast det gör jag i alla fall. Det blir mer glamouröst på det sättet...

En lärares vedermödor...

Rätta, rätta, rätta.... Göra nytt prov, rätta, rätta, rätta... Ungefär så kommer mitt liv att te sig fram till sommarlovet. Jag gissar att andra förvärvsarbetande tycker att det är fjantigt lärargnäll, men det här är min blogg, så jag har all rätt i världen att gnälla. Du får väl zappa om du blir trött på mig.
I dag har vi ätit pizza till middag. Det var Tobbes förslag och efter att ha sett vår bebis på 4D-bilden och insett hur smal den är vid denna späda ålder kunde jag inte göra annat än att gå med på pizzaförslaget. Är man så liten kan man nog behöva en pizza emellanåt. Av samma anledning valde jag en pizza med bearnaisesås... Stackarn måste ju ha hull för att hålla värmen. Mitt eget hull reflekterar jag för tillfället inte så mycket över. Det känns faktiskt helt och hållet ointressant för tillfället.

Jag har inrett en liten arbetsplats vid köksbordet. Fönstet står öppet och då och då hör man folk gå förbi på vägen utanför och prata. Njuta av försommarkvällen... Ljudet av en avlägsen motorcykel får mig att orka rätta lite mer.
Vid diskbänken står Tobbe och diskar.
Fred över jorden. Maj i Umeå.

Sommar, sommar våt och het...

Bloggens titel får du tolka som du vill, men jag kan i alla fall meddela att sommaren har entrat Umeå med besked. Frågan är hur många lika varma sommardagar vi kommer att få i år... Jag tackar och tar emot och smörjer mina röda armar som har blivit välstekta på framsidan men på baksidan har dom fortfarande samma grönvita färg som alltid.
Helgen har varit lugn och skön. Den inleddes på fredagseftermiddagen med en glass på stan. Ovanligt att vi utnyttjar fredagseftermiddagen som en egentlig del av helgen. I vanliga fall brukar den tillbringas i lägenheten, irrandes omkring för att lyckas åstadkomma någon sorts middag. Nu verkar det dock som att sommarvärmen har satt lite fart även på oss och solen ger faktiskt energi. Det är bara att erkänna. På fredagskvällen träffade jag Jojjo för en fika på stan och sedan dejtade jag Tobbe hemma framför TVn och dog till tonerna av Mel Gibsons stridslur i Braveheart.
På lördagen blev det varmt på riktigt och eftersom vi ingen balkong har satte jag mig ute på gården med en god bok. Det dröjde inte länge förrän grannfrun kom utvalsande och verkade rejält socialt utsvulten. Jag fick snabbt veta allt om alla i huset och detta är något som så här i efterhand får mig att undra vad hon säger till dom andra om oss...
Tobbe och klasskompisen Ante satt inne i köket och pluggade hela dagen, men på kvällen kröp dom ut och vi grillade hamburgare i kvällssolen... Hur kan hamburgare bli så mycket godare på en grill?
Söndagens utflykt gick till Hössjö och Linda och Staffan. Där blev vi bjudna på mackor och kladdkaka i den gassande majsolen. Vill inte veta hur många superlativ jag slängt mig med under dagen, men jag kan bara konstatera att ibland är det underbart att leva. Särskilt i maj, när det är ljust och varmt... För övrigt kan jag tillägga att jag inte har ätit på McDonald's. Det brukar jag heller inte göra, men i dag är jag särskilt glad att jag inte har gjort det eftersom vi hyrde Supersize me i kväll... Åh vad jag är glad att jag inte bor i USA! Vilket sjukt jäkla ställe! På tal om hjärnan i rumpan...

Humbert!

Mamma har redan döpt den lilla tjorven så tills vidare får h*n helt enkelt heta Humbert. Kanske inte det vackraste av alla namn, men det känns så där lagom neutralt. Här framträder h*n i alla fall för första gången i mediabruset. Helt otroligt häftigt! Vi fick även en 4D-bild, ett riktigt jäkla fotografi alltså... Sjukt coolt. H*n ser precis ut som Tobbe. Fast pytteliten. Pytte, pytteliten. Do-date flyttades en dag och nu är det den första oktober som gäller. Bara att hålla i sig och åka med!

Stockholm, Stockholm, stan i världen...

En helg i Stockholm och energinnivån är på topp igen. Inte för att jag vet om den var särskilt låg innan, men nu är den i alla fall på topp!
Vi hade en underbar helg i huvudstaden och boendet hos Fia och Per var det bästa tänkbara! Hela helgen går till historien som en av de trevligaste. Tänk vad man kan hinna med mycket utan att egentligen göra något speciellt. I fantastiskt sällskap blir det inga problem, det är då en sak som är säker.
Bilderna är ett axplock ur helgens galleri.
Vistelsen inleddes med en jazz-brunch på Mosebacke och fortsatte med ett besök hos björnarna på Skansen. Det är alltså en björnunge som sitter uppflugen i björken på bilden, jagandes en kråka. Naturen är väl ändå finurlig...
Vidare följer några bilder från valborgsmässoaftonens picknick i Hagaparken.

Frågan om var man i framtiden ska bo har väl inte precis fått något självklarare svar... Stockholm är underbart och inhyser underbara vänner, men här finns fast jobb... Åker man norrut finns där underbar familj och andra underbara vänner. Hur gör man? Är det kanske så enkelt att det blir bra var man än tar vägen? Kan man dra lott om sånt här? Eller kanske ska vi kluuunch... Min pappa gillar att kluncha. Kan man dra det så långt att man låter klunchningen avgöra sina livsavgörande beslut? Det får vi kluncha om...

I morgon är det dags för ultraljud. Nervöst. Tänk om min bebis har hjärnan i rumpan... Men vem har väl å andra sidan inte det?

Pilotstudie

Jag känner ingen pilot. Jag vet inte ens om jag kan säga att jag någonsin pratat med en pilot. En gång på en utbildningsmässa pratade jag med en helikopterförare, men jag vet inte om det har med saken att göra faktiskt.
Under ett längre tag har jag dragits med funderingen om vad det egentligen är som skiljer en pilot från en busschaufför. Vad är det som gör att pilotyrket anses vara något av det häftigare en människa kan göra och fortfarande få betalt för det medans en busschaufför lika gärna skulle kunna vara sophämtare...
Jag kan inte låta bli att tänka tanken att det är kabinpersonalen som gör skillnaden. Tänk dig... Som pilot har du ett helt harem. Män och kvinnor. När du jobbar serverar dom dig det du för stunden känner dig sugen på. Alla är snyggt klädda och har pampiga frisyrer, snygga naglar och en felfri make-up. När du kliver av ditt ståtliga fordon har du hela haremet svassandes bakom dig i pumps och kortkort.
Är detta den enkla anledningen till pilotens ständigt pilska flin?
Vad gör piloten och kabinpersonalen på kvällstid när maskinen tankas och städas?
Plötsligt är det inte längre något mysterium för mig varför piloter sällan jobbar efter att de passerat 50-årsstrecket... De håller inte längre ståndet. Unga, ståndaktiga efterföljare tar vid.
För visst verkar det väl som att piloter egentligen bara är pilska busschaufförer med låtsassolbränna?

Den springande babyn

Det gäller att inte ligga på latsidan bara för att man är gravid. Med detta i bakhuvudet har jag ägnat en del av kvällen åt att jogga lite. Detta blev dock en något övernaturlig erfarenhet. Det gick bra att springa. Inga problem. Bra flås och studs i benen. Problemet låg någon annanstans. I min livmoder för att vara exakt. Den lilla bebisen måste ha upplevt en ganska turbulent tur broarna runt. För mig kändes det ungefär som att ha en handboll som studsade omkring i magen för varje steg och hela tiden kände jag skräcken av att handbollen av misstag skulle studsa ut genom öppningen och rulla ner i diket... Ush! Vilka hemska tankar... Ska i fortsättningen hålla mig till mindre skumpiga motionsformer så som promenader och cykelturer, för några tequilaraces är det väl knappast läge för...
Å vad våren är härlig. We like, we like...

Till den det berör...

Vecka 18

Du: Om du är förstföderska kanske du kan känna de första rörelserna nu. Men det är inte ovanligt eller konstigt om det dröjer ytterligare ett par veckor.

Fostret: Det ofödda barnet är nu cirka 18-19 cm långt och väger ca 170 gram. Fostret övar matsmältnings- och utsöndringsprocesserna genom att svälja fostervatten och låta det gå ut via urinblåsan. Tungan har redan fått smaklökar och fostret kan reagera på fostervattnets smak.

Egentligen vill jag inte dränka någon annan i min graviditet, men om du läser det här får du stå ut helt enkelt. Utbudet styrs av efterfrågan, det vet både du och jag. Därför måste jag ge folket vad folket vill ha!

Vinter vs. sommar

Helgen kan nog sägas ha gått i kampens tecken.
Inledningen med fredagkvällens squshkamp tog mig väl kanske inte direkt upp på prispallen, men jag vann ett set av fem, och med tanke på tidigare dueller så kan jag bara vara helnöjd!
Lördagen tillbringades på stan där vi köpte borrar och ett nyckelskåp. De tidigare för att kunna sätta upp det senare och en hylla som inhandlades i februari men som förblivit en dammsamlare fram till nu.
Kvällen tillbringade jag tillsammans med ett gäng blivande poliser, alltså några ur Tobbes klass. Vi firade ett födelsedagsbarn och spelade Rappakalja. Detta kan sägas vara kamp nummer två. Behöver jag säga vem som vann? Jaha! OK. Det gjorde jag!
Dagens första utmaning blev en cykeltur med Tobbe och min nya cykel Rut. Man kan nog kalla det för utmaning eftersom den grusväg vi valt för ändamålet hade klätt sig i vårskrud, och har du aldrig sett en grusväg i vårskrud kan jag berätta att det är ungefär som havregrynsgröt, fast brun. Cykelturen blev således en utmaning. Väl framme vid vårt mål, en slänt vid umeälvens strand, tycktes vedermödorna plötsligt vara bortblåsta. Solen sken från en nästan klarblå himmel, vi grillade korv och åt bullar.
När man sitter vid en älv ser man verkligen hur våren kämpar, hur allt har brått... Små isflak flyter i rask takt i riktning mot havet och älvens strömmande vatten kämpar hårt för att slita loss nya isflak från strandkanten.
Dagar som den här är det skönt att bara titta på.
Med en kopp kaffe i den ena handen och en bulle i den andra.

Ett litet hjärta som slår...

Jag fick lyssna på hjärtat!
Fram till i dag har jag gått omkring med en liten oro om huruvida jag verkligen är gravid. OK, jag slutade ha mens. Jag gjorde ett positivt graviditetstest. Magen har växt. Men tänk om allt bara är slumpen! I dag tryckte dock barnmorskan Barbro på min mage och konstaterade att livmodern ligger där den ska, halvvägs upp till naveln. Sedan tog hon fram miraklet. En liten manick som hon strök mot min mage och som lät mig höra min lilla bebis för första gången! Sjukt magiskt. Ville gråta och skratta men lyckades vara den samlade person jag egentligen är och frågade hur litet hjärtat egentligen är... Ibland är jag så dum! Jag skulle ha skrattat mig less!

I fredagskvällens sköte finns en squashmatch som jag laddar för fullt för att vinna.
Tobbe är bra på alla sätt och vis men i kväll ska han slaktas, snabbt och effektivt. Duellen kommer att äga rum kl 19.00 på IKSU för den som har intresse av att följa slakten live.
Nu ska jag åka och handla mat så att jag orkar 60 minuter av hård fysisk aktivitet!

Jag kallar henne Rut...

Hon är guldfärgad och grann. Dyr som tusan, men förhoppningsvis värd sin vikt i guld!
Under min första kväll i Umeå efter påskledigheten har jag rastat henne en sväng och jag kan säga att Rut är en brud med bra glid! Hon rullar fram som om hon aldrig gjort annat. Å andra sidan har hon väl inte det heller...

Påsken har varit en underbar ledighet. Jag har hunnit med både Piteå och Gällivare, slalom, lunch på Thai garden, många påskägg och mina första gravidkläder! Har inhandlat ett par jeans som faktiskt ser rätt coola ut, undantaget den gigantiska resårmudden som klättrar upp över den rundade magen. Jävlar vad jag skulle kunna skrämma folk med den... Köpte även en randig top som jag nog skulle ha kunnat köpa även om den inte hade varit gravidskräddad.

Det känns bra att vara tillbaka i den lilla lägenheten. I morgon bär det i väg till barnmorskan och vi får väl se vad hon har att erbjuda den här gången. Jag hoppas i alla fall på lite mer kroppsvätskor än sist.
Fortsättning följer.

Lägg ägg!!!

Ibland händer saker som man absolut inte räknar med.
Man kan överraskas av människor som i ens fördomar är sådana som aldrig överraskar.
Man kan röras till tårar på ett arbetslagsmöte.
För att några uppskattar vem man är. Uppskattar det man gör. Uppskattar att man finns.
I dag fick jag ett påskägg av mina kolleger.
Oväntat, men så oändligt uppskattat!

Glad påsk!!!