När man är ensam tar allt dubbelt så lång tid och således försvinner tiden.
När man är ensam tröttnar man på sina egna tankar som försvinner i rännstenen, för ingen finns där att dela dem med.
När man är ensam kan man få äta hemmagjord risgrynsgröt till middag.
Risgrynsgröt som inte alls smakar som mammas.
Risgrynsgröt som är torr.
När man är ensam längtar man efter att kramas.
När man är ensam känns gruset på golvet så oändligt mycket mer besvärande.
Lite så är det, här i ensamheten.
Samtidigt kan det vara lite mysigt. I alla fall när jag vet att jag i morgon får sätta mig i bilen och åka norrut och träffa min lilla polis och min familj och mina vänner. Jag packar, ställer i ordning, diskar... Nä, det gör jag för fasen inte alls, men snart ska jag göra det.
Måste göra mig av med den torra risgrynsgröten. Mamma måste lära mig att koka risgrynsgröt. Det är så mycket hon måste lära mig, min mamma...
Hela livet.
Nu: packa, ställa i ordning, diska...
Jo, eller hur?
1 kommentar:
Skriver den har kommentaren pa man kvall. Hoppas att helgen varit bra uppe i Pitea.
Maste ge dig ratt for det dar du sa om bloggandet. Det blir lite av ett maste efter ett tag, ar ganska skont att fa skriva av sig lite.
Gillar din blogg, nu kan vi halla oss uppdaterade om vad som hander er fast vi ar har pa Irland!
Halsa lillen/lillan
Kram
Skicka en kommentar