Plötsligt, bara så där, så var man tillbaka i vardagen igen. De mysiga timmarna framför elden känns som en allt blekare minne och fräknarna på näsan bleknar de också.
Här i stan är det mesta sig likt, med undantag för de asfaltfläckar som tinat fram här och var. På sina ställen är det så förmånligt att jag faktiskt i dag efter jobbet gjorde löparpremiär för denna säsong. Visst var det med livet som insats på sina ställen men jag tog mig runt utan ett endaste litet benbrott.
I morgon är det redan lillördag och sedan kommer storlördag som ett brev på posten.
Just ja! En sak till! Klara har tappat sin ena framtand. Snacka om stortjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar