En dålig feminist

Direkt efter studenten åkte jag tillsammans med mina blonda och underbara polare Erica och Therese till Hersonissos på Kreta för att jobba. OK, vi åkte väl inte främst för att jobba. Det handlade nog mest om att få leva med solen, havet och friheten.
Efter några dagars jobbsökande fick jag ett barjobb hos Mr. Sotiri som drev en bar precis vid strandpromenaden. För dig som aldrig besökt Hersonissos kan jag berätta att strandpromenaden där ser ut precis som på många andra turistorter. Terasser en masse, möblerade med rottingmöbler och befolkade med fulla holländare, bleka engelskmän och grisrosa skandinaver.
Första kvällen hos Mr. Sotiri var jag otroligt nöjd över mitt jobb. Det kändes som en seger att kunna kvittera ut en lön, även om denna var direkt plockad ur den plastlåda som tjänade som kassa.
Andra kvällen hos Mr. Sotiri blev jag och min kollega Sinead från Cork placerade på varsin stol på terassen. Tanken var att vi skulle locka kunder genom att bara sitta där.
- Sofia, you sit close to the street because your legs are good for the business.
Hmm... Jag kände mig inte helt bekväm, men vi satt där och låtsades trivas på den idylliska terassen.
Tredje kvällen hos Mr. Sotiri försökte han para ihop mig med sin gode vän Läkaren. Läkaren var i 60-årsåldern, precis som Sotiri och jag kände att saker och ting började barka. Lite senare förklarade Sotiri läget för mig:
- Sofia, every night you make ten men come back here for you. Only for you.
På grekengelska betyder ovanstående uppmaning ungefär: Flörta så pass mycket med kunderna att de till slut tror att de har en seriös chans.
Sen jobbade jag inte mer hos Sotiri. Jag åkte hem från Hersonissos. Hem till Piteå och ett jobb som städerska på Sjukhusapoteket.

I dag skulle vi med bilen till bilprovningen. Sedan i somras har SAABens stackars framruta hemsökts av en spricka och vi har väl liksom förlikat oss med tanken att den måste bytas. Kosta vad det kosta vill. I dag var med andra ord domedagen för CSU170. Tobbe har hävdat att det bästa skulle vara om jag åkte iväg till bilprovningen. Att gubbarna liksom skulle ha mer överseende med sprickan om det var en tjej som satt där och väntade spänt.
Jag accepterade och åkte tidigt från Öppna förskolan för att hinna med besiktningen.
Jag sminkade mig mycket.
Innan jag körde in genom port 3 lade jag på ett sista lager hallonrött läppglans.
Jag gjorde allt för att le och skämta med den skäggiga mannen.
Jag betalade glatt 300 kronor.
Jag lämnade Bilprovningen nio minuter senare.
Ingen ombesiktning. Bara beröm för en fin bil.

Jag tog två steg tillbaka men tre steg fram.


*Jag har alltid tidigare själv besiktigat mina egna bilar. Alltså, det är inget nytt för mig. Endast förutsättningarna var nya. Måste bara poängtera detta för att inte framstå som helt j-la dum i skallen.