Surfia

Vi bor i ett ganska litet flerfamiljshus. När man bor i ett så litet hus innebär det att man har en relativt liten soptunna också. Eller liten och liten. Soptunnan är väl helt enkelt anpassad efter husets behov.
När vi för några veckor sedan var på väg ut på promenad fann vi soptunnan full av pappkartonger. Oihopvikta pappkartonger. Plötsligt stod vi där, två relativt unga människor, och vek ihop pappkartonger i ren och skär ilska över att vuxna människor kan vara så oansvariga.
När jag i går, återigen på väg ut på promenad, skulle slänga ytterligare en soppåse upptäcker jag att den gröna tunnan är full. Och vad berodde detta på? Jo, något stort klantarsle hade lagt sin trasiga DAMMSUGARE i en ofantligt stor DAMMSUGARKARTONG i vår nätta gröna tunna.
Vid middagsbordet i kväll satt jag och Tobbe, två relativt unga människor, och taggade varandra i hur idiotiskt det faktiskt är att fylla den lilla gröna tunnan med en hel dammsugare.
Plöstsligt hör jag mig själv säga orden:
- Jag ska fan skriva en lapp!
Och så var det klart. Jag har blivit en surkärring.
Med stöd av min sambo skrev jag en lapp som faktiskt blev ganska trevlig. Jag tog ett fint papper och skrev med silverpenna. I slutet av mitt meddelande ritade jag en glad sol och skrev "Ha en bra dag!"

Nu sitter jag här och har lite ångest och undrar om jag kommer att våga gå ut ur lägenheten igen. Någonsin. Samtidigt är jag lite stolt över mig själv. Dessutom borde jag ha fått ett plus i boken. Om nu någon håller koll på det...