Äpplet faller tydligen inte alls långt ifrån päronträden...Klara lider av sitt livs första feber. Eller lider och lider. Hon tar det hela med ro. Det är nog mest jag som lider. Jag har tidigare beskyllt Tobbe för att vara blödig när det gäller hennes sjukdomar men det har visat sig att jag inte är så stenhård jag heller.
Eftersom Klara är krasslig har det blivit hemskt få aktiviteter för mig.
Så ja... Vad mer finns det att säga? Jag har funderat en hel del över hur det enkla livet som svenssonfamilj roar mig. Jag älskar det!
Men nu vaknade Klarisen så mer om det en annan gång.
1 kommentar:
Ja alltså vad ska man säga. Man kan kanske inte vara så mycket sötare. Hennes hår är som grädden på moset. Penntrollslooken är stenhård.
Skicka en kommentar