Nu är det alltså klart. Det vi har diskuterat, ältat, ventilerat, debatterat och funderat över ända sedan Tobbe kom in på polisutbildningen. Var ska vi bo? Sen när allt är klart. Var ska vi leva våra liv? Den här veckan har varit något kaotisk och fylld av många tankar och funderingar och det har bokstavligen kännts som att vi stått vid ett stooort vägskäl i livet.
I måndags kväll ringde en snubbe från polismyndigheten i Västerbotten och erbjöd en tjänst i Lycksele. Först aspiranttjänst här i Umeå och sedan placering i Lycksele och därifrån skulle det tydligen gå att söka sig till Umeå igen inom 6-8 månader. Det kändes jätteskönt att vi skulle kunna vara kvar här i Umeå, där vi trivs så bra, och jag skulle kunna vara kvar på mitt jobb som jag älskar. Saken var biff.
Så i går, ringde Tobbe till polismyndigheten i Norrbotten, som vi i stort sett hade räknat bort eftersom det i princip verkade stå mellan Pajala eller Övertorneå. Inget ont om dessa två orter men du förstår vad jag menar... Men! Plötsligt blev han erbjuden aspiranttjänst i Piteå och slutplacering i Arvidsjaur och även därifrån skulle det inte ta särskilt lång tid att söka sig ut till kusten igen.
Oj vilken jobbig eftermiddag det blev. Allt bara vändes upp och ner. På några få timmar skulle vi alltså ta ett beslut som förändrar väldigt, väldigt mycket... Vi vägde för och emot, hit och dit, upp och ner och tillslut... Till slut bara infann sig den där känslan av vad som var rätt. Plötsligt satt vi här i varsin soffa, med varsin pizzakartong på bordet och hade tagit i hand på ett beslut som jag verkligen inte hade föreställt mig i förrgår:
I juni flyttar vi till Piteå! Vi flyttar till Piteå. Det känns fortfarande lite konstigt att säga. Det finns ingen plats på jorden som jag känner lika bra som Piteå och det finns nog heller ingen plats för vilken mitt hjärta bankar lika hårt. Dock är det snart sju år sedan jag flyttade därifrån. Sist jag bodde i Piteå var jag ett barn som bodde hemma och tjuvrökte ibland när ingen såg. Jag hade hål i näsan och ville jobba i Bryssel. Jag visste ingenting om vad som komma skulle. Det gör jag väl fortfarande inte. Allt jag vet just nu är att vi bor lite drygt fem månader till i Umeå. Sen drar vi norrut.
Jag kommer att sakna många saker med Umeå. Jobbet och vännerna så klart men man kommer på en massa andra konstiga saker också. Jag kommer att sakna älven, Mekka, Ica Kvantum, tjocka farbrorn som säljer bingolotter på stan, iksu, den jättesminkade tanten på make-up store, killarna på Bubblans kiosk... Man lämnar så mycket när man lämnar en hel stad. Men jag är övertygad om att det finns nya jaktmarker för oss att (åter)upptäcka i Norrbotten. Kära vänner, saknad familj och den älskade naturen.
Piteå, here we come! I hope you're ready for us!
5 kommentarer:
Men å vad kuuuul! Det ska sägas att jag fick en fånleende på läpparna när jag läste det. Så himla roligt. Då ska vi vara med varandra och fika och ha trevligt. Ni är välkomna! ( och vad glada din mamma och pappa ska vara i dag! Vilken fantastiskt bra luciadag! )
Shit! Vad roligt, Sofia, Tobbe och lilla Klara! Den känsla du förmedlar när du berättar om beslutet är så positiv och stark att jag inte tvivlar en sekund på att det är helt rätt beslut för er! Antar att saker och ting förändras när barn finns med i bilden, och att ni nu kommer närmare era respektive familjer måste kännas väldigt roligt!
Stor kram
/Lena
Häpp, nu kunde jag få tillfälle att säja det jag vill:
Tjoho!
/Cilla
Mina vänner
Jag är så otroligt glad för er skull. Och för min skull också, nu är det bara 50 mil mellan oss och så nära har det inte varit på 6 år!!! Vi kommer ju kunna träffas nästan varje helg ;)
/ Erica
GRATTIS!
Vilken känsla att få flytta tillbaka till trygga fina och mysiga Piteå! Måste kännas skönt nu när ni fått besked och bestämt er! Kul även för Piteå att få tillbaka Er till stan! Det bara att instämma att det blir lättare att hälsa på er, trots att det blir 20 mil mer norrut för oss! Kramar från oss i Årsta
Skicka en kommentar