Man kan aldrig kontrollera en annan människas liv. Man kan inte bestämma vad en annan människa ska göra och förvänta sig någon respons. Inte ens om människan i fråga är jätte, jätteliten kan man göra det. Jag är en kontrollmänniska av rang och får nu vackert erfara hur livet kan te sig när man lever ihop med en liten människa som trots sin ringa ålder har en fantastisk förmåga att fatta egna beslut. I natt bestämde Klara att hon inte behövde somna förrän 02.00.
02.00 känns inte så jättesent om du står skakar rumpan på ett dansgolv och sippar på en färgglad drink, lyckligt medveten om att du kan dansa en timme till. 02.00 känns inte heller så jättesent om du sitter mitt i ett parti TP tillsammans med dina bästa vänner och VET att det är du som kommer att vinna eftersom du bara har en tårtbit kvar. 02.00 är absolut inte särskilt sent om du sitter vid havet, en sommarkväll i Norrland och tittar på solen som är på väg upp över horisonten.
Om du däremot har längtat efter att sova i två timmar men absolut inte kan, eftersom ditt älskade barn helst vill titta på julpynt, då kan 02.00 kännas som havets botten; Mörkt, kallt och väldigt ensamt.
Men nu är det morgon igen och vårt nattliga bärande känns långt bort och passé. Klara sover dock fortfarande gott trots att hennes föräldrar varit uppstigna i en timme och den ena har hunnit susa iväg till skolan. Hon är en tonåring, fast bara tre månader. Världens yngsta tonåring. Alltid på bra humör, så länge hon får som hon vill. Vad var det man kallade oss nu igen? Curlingföräldrar! Så var det.
Vi var på stan i går med Jenny och Edvard. Perfekt att handla julklappar en måndagseftermiddag. Affärerna var inte lika klaustrofobiskt sprängfyllda som de är på lördagar och jag fick inte lika många sura miner för att jag valt att ta med mig barnvagnen till stan. Jag hittade en väst som jag förälskade mig i. Plötsligt bara hängde den där, den enda som fanns kvar. Underbart snygg, på någon som är två storlekar större än jag. Jag provade den och när jag stod där framför spegeln intalade jag mig själv att den inte hängde så jättemycket. Bara lite... Och förresten är det ganska snyggt när den hänger. Den ser ut som en påse, men det är väl inte så farligt? Jag lade undan den underbara väste till i dag och så här med facit i hand är jag rätt glad att jag inte köpte den. Särskilt med tanke på att jag denna tid på året borde lägga mina surt förvärvade föräldrapenningar på julklappar och inte på kläder till mig själv som inte passar. Skärpning tjejen!
Snart kommer Jenny och Edvard hit igen. Dom sover hos lillebror Johan men anländer snart Väst på stan. Borde kanske kamma mig lite innan dess...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar