Födelsedag

En sprakande bra dag. Så känns det i dag.
Ända sedan Klara föddes har hon verkat vara en rätt kvällspigg typ. I början var det rätt charmigt och kul att hon var så pigg på kvällen. Det var så roligt att hon var sitt allra piggaste jag när båda Tobbe och jag var hemma. På senaste tiden har dock hennes kvällspigghet gått lite över styr. Vi har suttit här, hålögda och desperata och inte fått somna förrän vid tvåsnåret. Det har Klara verkat tycka vara en bra tid för insomning. Någonstans insåg vi att det är vi som måste hjälpa henne förstå att man mår bättre när man somnar lite tidigare. Dock är det på många sätt svårt att föra en rak kommunikation med någon som är drygt tre månader. I går kväll bestämde vi oss hur som helst för att peka med hela handen. Vi Klara i hennes lilla säng kring tio och så klart putade hennes lilla underläpp mer än någonsin och hon tycktes totalt oförstående inför denna nya rutin. Med jämna mellanrum fick vi lyfta upp henne eftersom hennes gråt skär allt för djupt i faders- och modershjärtat. Efter en stund noterade Tobbe att vår lilla postmoderna elektriska julgran fick henne att tystna och häpna. Vi slet raskt ut kontakten och flyttade mirakelgranen från fönstret till nattduksbordet, la Klara i hennes säng och inom 30 sekunder sov hon. Och sov och sov och sov och sov... Fram till 07.45!

Nu på morgonen har T fått frukost på sängen, eftersom han fyller 31 år!!! Och så har vi hunnit baka lite inför kalaset i kväll. Jag ska dessutom till Jennie på julfika så jag vet i ärlighetens namn inte om jag behöver någon vanlig mat i dag. Kommer i vilket fall som helst inte ha tid att äta någon.

Nu är det fredag! Njuuuut!