onsdag, december 06, 2006

Om moderskap och kvinnoliv

Om jag i dag skulle skriva högskoleprovet skulle jag förmodligen sänka mitt resultat så till den milda grad att jag förmodligen skulle hamna på löpsedlarna. Om jag i dag skulle hålla en lektion för mina elever skulle jag vara tacksam om jag fick med mig rätt böcker och kunde stava till Buenos días, me llamo Sofia. Qué tal? Ja, i dagsläget är det faktiskt så att jag skulle känna mig nöjd om jag lyckades lösa Piteåtidningens barnkryss utan att fråga om hjälp med synonymen för papegoja.
Det är fruktansvärt! Min hjärna har förslappats totalt och är förmodligen degigare än min mage. Jag håller på att förvandlas till någon annan och jag vet inte om jag riktigt är med på den förvanlingen.
I går när jag och Klara var hemma hos Linda på fika och jag upptäckte att jag plötsligt befann mig i ett samtal om feminism, amning och moderskap och hörde mina ord, smattrandes på i 110, insåg att det är något som saknas i min nya vardag. Ordet stavas s-t-i-m-u-l-a-n-s.
Visst har jag hört talas om mammalediga som glömmer sitt eget telefonnummer och matar sig själva med eftermiddags-TV och kaffe latte. Nu till mitt stora bekymmer; håller jag på att bli likadan? I morse innan Tobbe åkte till skolan gick jag så långt som att tala om för honom att det känns som om jag vore instängd i en burka. Burkan kanske i detta fall kan ses som min egen lathet inför att ta tag i saker trots att jag dagligen umgås med en liten bebis.
Visst! Jag pratar med folk, ventilerar mina tankar till höger och vänster, som vanligt... Det nya är dock att för första gången sedan 6-årsåldern har jag ingen som helst användning för min intellektualitet. Ett helt liv av studier och några års arbete har gjort mig och min hjärna till bästa kompisar. Vi har behövt varandra och helt enkelt inte klarat oss utan varandra. I mammaledighetslivet klarar man sig hyffsat utan sitt intellekt och jag tror att min hjärna börjar känna sig utanför.
Stackars, stackars hjärnan!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag vet precis hur du känner. Varför tror du jag började jobba efter 6 mån. Det är helt fantastiskt underbart att vara mamma, men jag och min hjärna behövde umgås lite mer flitigt. Ha det bra. /Maria

Soffan sa...

Maria: Tack för att du säger så! Vissa saker törs man ju kanppt säga högt. Jag älskar verkligen att vara mamma och jag älskar min dotter över allt annat. Men som du säger, det handlar liksom inte om det...

Anonym sa...

Jag kan rekommendera korsord. På svd.se (om det inte är mot din ideologi att besöka den sidan) finns nya korsord varje dag att ladda ner. Har ni dessutom DN finns varje dag ett trevligt "bryderi" och fredag och lördag korsord av överkomlig svårighetsgrad. Sedan finns ju en massa intressanta radioprogram att lyssna på på webben. Konflikt, Kaliber, Kulturfredag... Uppskattar verkligen SR:s ljudarkiv. Då kan man lyssna när det passar en själv! Och så har du ju, icke att förglömma, din blog!!!

Stor kram
/Lena

Soffan sa...

Lena: Nog tror jag väl att jag kan drista mig till att besöka svd. Tror inte att Norrskensflamman har någon hemsida. I alla fall ingen med interaktiva korsord. =)
Puss!