Hårtorken

Ibland känns det som att vi bor i en gigantisk hårtork. I den här staden där vi bor blåser det alltid. Det blåser inte nordväst eller sydost. Det blåser runt, runt. Åt alla håll. Och det är alltid motvind. Vintern är bra, för då har man mössa och frissan håller sig hyffsat på plats. Nu är det dock någon sorts vår och det här med mössa börjar kännas lite overkill. Min nya frisyr ser bara ut som ett påskris.
Men i Piteå, i Piteå kommer jag alltid att vara snygg i håret och se ut som en liten böna. Var så säker!

Jag sitter här i soffan med en kopp kaffe och en snus under läppen. Ja, det är väl lika bra att erkänna. Jag har börjat om. Jag trodde faktiskt på allvar att jag inte skulle behöva snuset mer. Efter att ha varit utan i 15 månader på grund av graviditet och amning tänkte jag att det bara skulle vara att glida vidare på den räkmackan. Utan snus. Vita tänder och sparade pengar. Nä. Att vara snusare är mitt kall. Jag skapar så bra med en rapé under läppen. Jag trivs helt enkelt. När Klara någon gång i framtiden ska få en lillebror så slutar jag så klart igen men fram till den dagen är det nog så här det kommer att vara.
Tobbe åkte till universitetet i morse för att plugga inför den stundande tentan. Jag och Klara har lekt och varit ute i hårtorken. Nu sover den lilla tjorven och jag pustar ut och skriver. Snart vaknar hon och då kör vi igen. Jag ska laga barnmat och Klara ska väl backa omkring på parketten i vardagsrummet. Det är dit vi har kommit nu. Till backandet. När hon hasar omkring på golvet lämnar hon små spår efter sig. Som en liten snigel. Det är lite jobbigt det här med tänder.
Ha en skön söndag!