Solen den här tiden på året ser alltid lite sömnig ut. Som om det egentligen är alldeles för jobbigt att kravla sig över horisonten. Ja, den kommer ju inte så högt heller.
Jag kände mig ungefär som en höstsol i morse när Klara vaknade 06.50. Men jag skuttade upp i alla fall för att amma henne och för att starta dagen. Allt för att få en hyffsat tidig kväll i dag igen. Vi får väl se vår teori fungerar.
I går såg vi en dokumentär om poliser i södra Lappland. Tänk om vi hamnar där! I Storuman. Det vore något det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar