Jag har ända sedan Klara föddes försökt hitta någon sorts mönster i hennes tillvaro. Vi går och väntar på att hon ska hitta sin dygnsrytm. Eller ja, OK... Vi väntar på att hon ska anpassa sig till vår dygnsrytm. Just nu beter hon sig ungefär som om hon just hade kommit hem från Australien och led av jordens jet-lag. Det kanske är så förresten... Tänk om bebisar kommer från Australien! Det där med storken kanske är bullshit. Vilken grej. Borde jag kanske få nobelpriset i medicin. För sent i år, men kanske nästa...
Efter att ha levt rövare större delen av natten har Klara i alla fall sovit mycket gott nu på dagen. Nu börjar det dock bli kväll, alltså morgon där hon kommer ifrån och hon är således piggare än någonsin.
Några bilder för att illustrera Klaras dag (natt).
1 kommentar:
Jag tror att det är något slags test. Ett bäbis-robinson. Hur länge kan ni klara av det här och fortfarande inte bli helt kokko i huvet? de är smartare än vad man tror... Och det slutar inte här. Då de fyller typ fyra har de barn-quiz med en som "var slutar rymden" , "varför får jag inte äta en LITEN glass innan maten, är det för att du är en taskmört" " är jesus bara ljug, om svaret är JA hur vet vi att det går bra när vi dör?" osv.
Skicka en kommentar