En stortjej och en fåfäng morsa

Först en STOR nyhet! Lilla Klara är inte så liten längre. Hon har nu sprungit förbi 4-kilosstrecket men jobbar så klart vidare uppåt.
Det är med fåfänga då? Jo, jag har funderat... Jag har nog alltid varit en ganska fåfäng varelse. Kläder, hår och smink är något som väcker mitt intresse. Jag erkänner det utan att hymla och även om jag vet att det låter både ytligt och töntigt. När jag började närma mig förlossning och moderskap tänkte jag på något sätt att den böjelsen skulle försvinna och att jag skulle nöja mig med att hasa omkring hemma i mjukisbrallor, utan smink och med två långa flätor hängades längs med mina kinder. Tänk Liv Ullman i Nybyggarna. Jag skulle stå hemma och baka bröd samtidigt som mjölken rann ur mina bröst och varje kväll skulle maten stå på bordet när min älskade man entrade lägenheten.
Döm om min förvåning när jag ganska snart efter förlossningen började slita och dra i mina gamla jeans och tappert kämpa för att dra dem över mina dallriga lår. I samma veva drog jag på mig en tight t-shirt bara för att se om den gick över magen. De långa flätorna förblev en fantasi. En stund innan jag i dag skulle rulla i väg Klara till BVC fann jag mig själv framför spegeln med plattången i handen för att fixa lite... Precis innan vi slank ut genom lägenhetsdörren hann jag även sätta lite läppglans på läpparna och jag kände mig som en jävligt fräsh nybliven moder. Dock resulterade detta i att Klaras tutte, efter att ha blivit rengjord av mammas mun, tydligen råkade få lite hallonrött läppglans på sig och när jag lade henne på vågen inför ögonen på den snälla barnsköterskan hade det lilla flickebarnet en hallonrosa ring runt sin lilla mun...
Har min fåfänga gjort mig till en dålig mor? Hjälp!! Borde jag bli mer Liv Ullman och mindre våp?
I lördags sprang jag och Tobbe in på P.O.P för att köpa ett par vantar till Klara. När jag smög omkring inne i butiken och kände på alla fina bodys och den lilla jeansklänningen med ficka på bröstet insåg jag att jag inte bara har dyra vanor när det gäller min egen ekipering. Jag ville ha allt! Endast det bästa är gott nog för min lilla flicka och även om jag innan hon föddes tänkte att jag minsann inte skulle falla för det där som många andra har gjort... Tyg som tyg. Kläder som kläder. Men nu tar jag tillbaka allt. Jag är en sucker och jag erkänner min ytliga svaghet.
Snart kommer barnbidraget och då ska Klara få en body med sniglar.