Lugnet och ron

Under de två senaste dagarna har jag verkligen lovat, sportlovat. Eller egentligen inte sportat så mycket förutom gårdagens promenad på isen tillsammans med Maria och Hugo. Solen strålade och på kvällen brände kinderna så där som de ska göra efter en dag på isen.
På kvällen drack jag kaffe och åt kaka tillsammans med de två fintjejerna som jag tidigare i livet delade somrarna på turistbyrån tillsammans med. Vi ses inte särskilt ofta, men när vi ses är det precis som om ingen tid alls har gått. Vi kan ta vid där vi slutade, ventilera sorg och glädje på alla plan. Precis så som det ska vara.
Och så kom den här dagen, när vi fick förmiddagsbesök av den kloka kvinna på vars stol jag sitter om dagarna på jobbet. Vi har druckit kaffe och babblat samtidigt som de två tvååringarna har tampats om leksaker och utrymme. Det måste vara väldigt utvecklande att vara två år. Och jobbigt också. Väldigt jobbigt ibland.

I går tog jag och Tobbe tag i badrummet. Inte rent fysiskt, men vi besökte två golvfirmor som berättade lite om hur det fungerar och nu känns allt mycket bättre, mer verkligt och inte alls särskilt jobbigt. Innan sommaren. Innan sommaren har vi nog ett badrum som är lättstädat och snyggt, pyntat med nya fina handdukar och en turkos badrumsmatta på golvet.

Dessutom undrar jag vem du är. Du ja, som läser det här. Inte för att det egentligen spelar någon roll, utan bara för att jag är så fruktansvärt nyfiken. Kan du inte berätta? Snälla, berätta!