Gegg

Under Klaras första levnadsmånader kunde man ibland höra mig berätta om hur förvånad jag var över att det gick så lite kläder. Småbarnsföräldrar hörs alltid gnälla över alper av smutstvätt och ett evigt tvättande och vikande. Jag fnös och himlade med ögonen och tyckte att det gnälldes i onödan. Nu fnyser jag inte längre. Nu bara letar jag rena kläder i byrålådan. Och så torkar jag den kladdiga bebisen. Man blir så oändligt kladdig av att känna på allt och sedan stoppa det i munnen varpå man gnider sig i ögonen och håret. Efter att ha smort in nacken och dubbelhakorna i gröt och mosad banan börjar man lukta konstigt. Man luktar inte längre bebis utan surt och odefinierbart. Man håller på att bli stor. Stor och kladdig.
När ska jag lära mig att inte fnysa innan jag vet? När ska jag sluta vara en dryg mästrare? Snart hoppas jag, för man känner sig så dum när man är efterklok.

I går fick vi släktumgås med moster Cilla och morbror Roger och storkusinerna Isak och Aron. Roger bjöd på lyxigt vin som var orgasmiskt gott. Ibland lönar det sig att betala lite extra. Så är det bara.
I dag har Malmström varit på besök eftersom hon var i stan på bröllop. Klara fick världens finaste klänning. Sedan dess har jag varit lite avis på min dotter. Så fin är den! Tobbe gjorde våfflor och jag åt tills jag mådde illa. Säga vad man vill men det är gott med våfflor.
Nu ska vi titta på finsk krigsfilm, Tuntematon sotilas, Okänd soldat. Språkfröken som jag är måste jag bara få erkänna att jag tycker att finska är lite småsexigt. Är det bara jag?