Livet har återvänt och jag kunde i morse återvända till jobbet. Otroligt hur mycket man kan älska sitt jobb när man ofrivilligt missat en dag av hederligt förvärvsarbete.
I dag har varit en lång arbetsdag som följdes av en arbetskväll med ämneskollegor från andra skolor i stan. Så roligt att ses och prata jobb och en hel del massa annat.
Nu kan jag inte skriva så mycket mer eftersom kommaknappen fortfarande saknas. Ska detta dilemma bli slutet på mitt bloggande? Nä. Så får det ju så klart inte bli. Men det är faktiskt otroligt att man kan sakna en liten knapp så mycket. Utropstecknet eller parenteserna hade jag ärligt klarat mig utan ett längre tag. Men kommat. Nä. Det är svårt alltså...
Trevlig helg!
3 kommentarer:
Kul om du också antar utmaningen! Jag har fotat av bilderna i mitt fotoalbum i brist på scanner. Det gick det också.
(Jag saknar inte alls kommatecknen i dina inlägg. Det går så bra så ändå.)
Trevlig helg!
Att livet kan bli så svårt utan komma, tur dock att det inte var punkten som försvann...
Anna: Tack för tipset! Nu har jag fotat och skrivit! :-)
Åsa: Jo. Det var verkligen tur. Men kommat är som ryggen. Man märker inte hur mycket man använder den förrän den är borta...
Skicka en kommentar