Människan som skriver dessa ord är förmodligen 3 kilo lättare och tre nyanser blekare än den människa som skriver här i vanliga fall.
Ja, som så många andra har jag drabbats av kräkan. Eller något annat. Kan också vara en Kvibille som jag avnjöt i förrgår kväll.
Jag vaknade natten till i går av en bekant känsla av små fötter som sparkade i magen. När jag efter en stund insåg att jag inte är särskilt gravid gick det sakta men säkert upp för mig vad som var i görningen. Resten av natten är historia och inte någon särskilt vacker sådan.
I går låg jag i sängen precis hela dagen. Tömd på kraft, energi och vilja. Jag bara låg och dagen kändes som ett sekel. Tobbe fick stanna hemma från jobbet eftersom jag på intet sätt kunde ta hand om det lilla barnet.
I morse vaknade jag och kände hunger, på livet och på mat. Nu har jag ätit både frukost och lunch och ute strålar solen över den kritvita snön.
Livet återvänder så sakteliga.
Gracias a la vida.
4 kommentarer:
Vi ska alla den vägen vandra, eller i alla fall jag. Låg själv under gårdagen och det är INTE kul. Tur att det oftast är snabbt övergående. Krya på dig.
Usch då. Den vägen vill jag då rakt inte alls vandra. Hoppas att även du är på väg runt kröken! Och då menar jag förstås inte den på toaletten... ;-D
Bli bra snart tjejen! Blåbärssoppetankar till dig!
se till att bli frisk så att morsan och jag kan komma till helgen. :P
Gustav Enback
åsa: Så du åkte också dit?
Men visst är det skönt när det är över? : )
nybliven: Tack! Det gick över! :)
Gustav: Sicken tur att jag blev frisk va? : )
Skicka en kommentar