Jag gillar att titta på tv. Jag kan inte förneka att jag faktiskt gillar att sitta och dumglo på rörliga bilder i en dumburk. Dock är jag ganska kräsen. Jag tycker på allvar inte om att titta på film. På så sätt tror jag att jag lider av någon form av koncentrationsstörning för jag kan helt enkelt inte sitta stilla en hel långfilm. Detta är lite pinsamt att erkänna men jag erkänner ändå.
TV-serier är mer min melodi och på onsdagskvällarna får jag mitt lystmäte. Grey's. Jag bara älskar dem. Alla de emotionellt störda läkare som studsar omkring i Seattle och gör konstiga saker som får mig att vrida mig av ångest i soffan.
I Gällivare säger man titta tv. I Gällivare glömmer man prepositionen. Ytterst märkligt.
I morgon stundar lönesamtal. Jag gillar inte lönesamtal. Det här med individuell lönesättning är lite för obehagligt för mig. Vad sa jag om störning?
2 kommentarer:
Jag kan inte annat än hålla med dig på alla punkter i det här inlägget också...
Anna: Ja, jag säger ju det; vi är ju så kloka!!
Skicka en kommentar