Gåendet

I morse på väg till jobbet lovade jag mig själv att försöka bli lite mer fysiskt aktiv de dagar när Tobbe inte är i Jauret. Sedan jag började jobba, i augusti, kan jag av naturliga skäl inte röra mig lika mycket som under mammaledigheten. Jag försöker promenera några dagar varje vecka men jag skulle önska att det blev mer regelbundet och främst för att jag mår så bra av motion. Kroppen blir glad och framför allt blir människan Soffan glad.
I kväll har jag då följdaktligen hasat runt halva stan i snöglopp och hårda vindar. Och det var så underbart. Det finns faktiskt inga dåliga väder. Jag är helt sann när jag yppar dessa ord. Håna mig gärna och kalla mig för äckelpräktig men jag vidhåller.
Övrig ledig tid har denna dag ägnats till att färdigställa morgondagens fika som JAG ska servera hela personalen på den lilla, stora skolan där jag jobbar. Jag har handlat och bakat och strött kokos över moccarutor.
Må det nu räcka. Må de svultna lärarna hålla till godo med det som bjuds och må jag hinna skiva gurkor och paprikor innan värsta anstormingen...
Som du hör, en stor dag i morgon...