Under arbetsdagen har mina tankar stundom flygit iväg till stadens centrum. Till glitter och glamour, till latte och nya strumpor, till rulltrappor och skoaffärer.
Efter lunch erkände min kvinnliga kollega K att hon tagit bilen in till stan för att kolla läget.
Min manlige kollega R förstod inte syftet.
Själv har jag gnolat på den egenhändigt komponerade trudelutten "Galleria, gallera, galleria, gallera..."
SAABen förde mig hem i ett rasande tempo och efter att ha bearbetat resten av familjen begav vi oss iväg. Iväg till den nya världen i vår lilla småstad. Det förefaller vara det största som hänt bygden sedan Linné angjorde bryggan i Öjebyn för ganska många år sedan. Den nya gallerian.
Jag har svårt att finna ord för att beskriva denna tilldragelse. En vanlig blåvardag. De flesta brukar nog befinna sig på sina arbetsplatser och i bästa fall glupa i sig en sur kopp kaffe i fikarummet. Inte i dag. I dag var det fest. I dag verkar det som att alla regler hade slutat gälla. I dag skulle man ställa upp för staden och stilla sin nyfikenhet. Jag var där. Många, många bekanta var där. Till och med min manlige kollega R var där.
Jag gillar själva tänket. När något händer, då jäklar är det bara att ställa upp. Intresserad eller ej. Spelar ingen roll. Alltid kan man hitta något skoj i det hela.
Jag tror att jag måste gå dit i morgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar