En händelserik söndag börjar lida mot sitt slut.
I morse tog jag och Klara en morgonpromenad i den underbara höstsolen. Så här säger jag om alla årstider när de infinner sig, men nog är väl hösten ändå typ den bästa av alla årstider? Rent, vackert och friskt. På söndagsförmiddagar är man dessutom nästan alldeles ensam ute i det fria och därför vill jag nog påstå att söndagsförmiddagspromenader är något av det bästa med hösten.
Efter lunch åkte jag och Klara med mamma och pappa till Luleå för att gå på treårskalas. Kusin Aron har hunnit bli TRE år. Bra jobbat sötnos!
På vägen hem tog jag och min kära mor ett spontant beslut att tillbringa kvällen på stadens kulturkafé som i kväll bjöd på klezmerkonsert. Pappa erbjöd sina tjänster som leg. barnvakt och saken var biff.
Det är så härligt med musik. Du som av olika anledningar känner mig lite bättre vet redan att jag är en sucker för folkmusik och helt ärligt tror jag att klezmer slår det mesta. Så glatt mitt i all melankoli och så rikt på toner och variation. Det känns som om golvet och väggarna svänger. Alla ler och stompar med fötter och händer. Skratt blandas med tårar som rinner längs glansiga kinder. En skitbra musikkväll. Och än en gång måste jag ge en eloge till min nya hemstad. Det ordnas evenemang och i vått och torrt. Lättillgängligt och till rätt pris.
Jag älskar.
Tobbe har jobbat hela helgen. Ta mig tusan hela helgen. Jag saknar honom. Men snart kommer han hem. Tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar