tisdag, november 14, 2006
Take that!
När jag var tonåring gillade jag inte pojkband. Min kompis Lena hade tapetserat sitt rum och hela skolbänken med bilder av NKOTB. Hon åkte till Stockholm för att gå på konsert, hon var förblindad av kärlek till Joey. Själv lyssnade jag i hemlighet på Euskefeurat och Norrlåtar. Jordan, Joey, Danny, Donny (har jag glömt någon) var förvisso snyggare än Ronny, men dom kändes inte riktigt äkta. Fler pojkband kom och gick men jag blev aldrig så där rabiat förälskad i något av dem. Sen kom grungen och flanellskjortorna. Vi lyssnade på Kurt Cobain och svettades i Christinaskolans cafeteria där vi satt klädda i lagar på lager av ylle och flanell. Hur dum får man bli? Ur träslöjdens förråd hade jag plockat några decimeter skinnsnöre som på ett ytterst genomtänkt sätt lindats runt halsen i försök att få det att se ut som något som var gjort i förbifarten... Men jag var nog aldrig någon riktigt grungare heller. De killar i Piteå som var klädda i flanell och hade lortigt hår var faktiskt skitiga på riktigt och luktade mopedbensin... Nä, då föredrog jag de där sportkillarna som luktade Farenheit eller AXE. Oj... när man tänker efter var tonårstiden verkligen kantad av både dubbelmoral och vägsökande. Men det är väl också det som är meningen. Hur hamnade jag här egentligen? Det började ju med pojkband! Vad jag egentligen skulle komma fram till var att jag i går blev lite småförälskad igen. Mitt i ryggskadan kollade jag lite på fotbollsgalan när Take that plötsligt gjorde entré i rutan. Döm om min förvåning eftersom jag inte hade en aning om att dom hade slagit sina påsar ihop igen. Jag satt där och upptäckte att jag smålog för mig själv och tillika insåg jag att jag hade fallit för ett pojkband. För Take that. Att dom har gått och blivit gubbar men fortsätter att stå på rad med varsin mick och sjunga i stämmor störde mig inte alls. Hjälp! Hur gammal är jag egentligen? Eller hur ung? Förstår du vad jag menar? Är jag en tonåring som gillar ett gubband eller en kärring som fattat tycke för ett pojkband? Jag vet faktiskt inte själv...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hehe ja o gode gud man var inte snygg , jag minns att jag hade hela armen med såna armband som man knöt på slöjden och att jag gick i doc's året om ( inte så fräscht), men å andra sidan är jag rätt tacksam att vi slapp vara 14 under tiden med magtröjor och buffaloskor. Jag hade inte pallat det. Akta ryggen, det är rätt många som råkar ut för det där under föräldraledigheten, både mammor och pappor. Man är inte van att bära så mycket antar jag.
Den du har glömt är Jon, men han är inget att minnas.
Ewa: Vem fan var Jon?? Har inget som helst minne av någon sådan. Men som du säger, han var väl inget att minnas...
Skicka en kommentar