I natt kom det äntligen lite ordentligt med snö. Jag vaknade någon gång vid tresnåret av att plogbilen körde förbi i en rasande fart.
När vi på förmiddagen kom ut i snön kändes staden som en oskuld. Allt var vitt och det var nästan som att jag skämdes över att jag trampade i allt det vita. Den känslan gick efter en stund över till en mindre ilska över plogbilsfrånvaron längs strandpromenaden.
Vi knallade iväg till IKSU där vi kollade på basket. Det var den första seriösa basketmatchen jag har bevittnat och jag kände mig som ett ganska stort frågetecken. Vi passade även på att inviga sportcentrets nya cafeteria tillsammans med Ante, Mårten och Per. Kaffet kunde väl ha smakat bättre men vad fasen! Det har ju snöat!
I går pratade jag med min fina systerson Isak, fyra år. Han hade varit på Halloween-fest hos en flicka från dagis. "Hon är stor. Hon är fem år och jag är bara fyra." Berättade Isak stolt. När jag frågade vad han hade gjort på festen svarade han "Vi lekte Ett, två, tre ost". Detta är ett nytt dialektalt dilemma. Jag fattade rätt snabbt att det måste vara samma lek som i min barndom hette "Ett, två, tre rött ljus". Jag börjar undra om vi från Piteå är något av språkliga freaks. Ju mer jag lever och ju mer jag får se, desto mer förstår jag att hela världen står enad och Piteå och piteborna väljer hela tiden egna kringelikrokar. Jag tycker att detta är ett rätt häftigt fenomen. Men visst är det väl så att det heter Ett, två, tre rött ljus? Vem fan skulle stanna för en ost???
Klara är fortfarande krasslig. Hon sover och kraxar, om vartannat. Jag gissar att sovandet är ett led i hennes tillfrisknande, för att orka slå ihjäl alla små baciller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar