Klara och kusin Isak slappar hos mormor!Det är ungefär vad helgen har bestått av. Vädret har gjort att vi tagit det så lugnt, så lugnt. Eller, ja, så lugnt som man nu kan ta det med en två- och en fyraåring i huset. Har ju så klart också varit på Edvards dop som var en fantastisk mysig tillställning! Vi har dessutom flanerat på stan och fikat på Ekbergs två gånger.
För första gången på länge kunde jag träffa mina älskade vänner igen och jag inser hur mycket jag saknar dem. I går kom Erica och Jenny förbi och drack lite kaffe och åt köpeslussebullar. Det var så himla skoj att få träffas igen och varje gång vi ses förbannar jag mig själv för att det inte blir oftare. Men vad gör man när de människor som finns så nära ens hjärta befinner sig så långt bort...?
I bland undrar jag i mitt stilla sinne om det inte var bättre på 1800-talet, när alternativet att flytta bort från sina hemtrakter tedde sig allt för vidlyftigt. Tänk, om jag bott kvar på Djupviken och hade min mest avlägsna vän i Bertnäs... Om jag hade bott i ett litet rött hus med mamma och pappa i en stuga på tomten och syster och bror i granngårdarna. Det kanske inte var fullt lika idylliskt som jag här får det att låta men det irriterar mig något att alla ska bo så långt bort.
Har ju glömt att berätta om mitt nya hår!!! Fick ett presentkort på frisseri på min födelsedag och innan vi åkte till Piteå hann jag genomgå metamorfosen. Åh vad jag känner mig fiiin. Skillnaden är brutal och det är så skönt att se ut som mig själv och inte som Ronja Rövardotter. Jag älskar Ronja men jag vill inte ha hennes frisyr. Inte längre, inte nu när jag slipper.
I dag har solen kommit åter och det är dags för promenad med Viktoria och Lisa. Leve solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar