Sitter i soffan och skriver. Datorn på låren och en sovande dotter på bröstet. Hon har blivit förkyld stackarn. Jag misstänkte att detta skulle ske. Dels är det höst och alla medier fullkomligt skriker om förkylningar vilket gör en hypokondrisk småbarnsmorsa fett nervös. I måndags kom Tobbe hem från skolan och kände sig krasslig. Det var liksom bara att vänta. Har inhandlat små näsdroppar med koksaltlösning på apoteket och det var jag tacksam för i natt när det lilla flickebarnet andades som en överviktig karl i övre medelåldern. Hon verkar dock inte lida av sitt tillstånd. Hon gråter bara när jag försöker operera ut saker ur hennes näsa, och vem skulle inte göra det?
Tobbe är en orolig pappa och sa i morse att vi skulle ringa BVC. -"För att berätta att Klara är snuvig?" frågade jag... Jag lät lite dryg, och sen såg jag att han var riktigt orolig... Stackars Klara och stackars Klaras pappa. Jag har dåligt samvete.
Jag behöver en kopp kaffe. Och jag behöver ställa in mina frukostgrejer i kylskåpet. Dessutom har posten kommit och jag är så nyfiken. Jag bara är sådan...
Men jag har så många saker i famnen. Vet inte riktigt var jag ska börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar