tisdag, november 07, 2006

Faktiskt supermamma och utmaning #3

I dag känner jag ett visst behov av att skryta. Jag vet inte om det är moderskapet som gjorde det eller om jag helt enkelt är en ovanligt effektiv kvinna, men i går bakade kopiösa mängder fikabröd. En sats kanelbullar och en sats falska potatisbakelser. Det är fantastiskt vad man kan hitta på internet. Jag googlade "potatisbakelser" och hittade en hemsida som innehöll en jäkla massa kakrecept. En kvinna någonstans i Sverige hade samlat sina favoritrecept och lagt ut på nätet. Om jag blunder kan jag se den kvinnan framför mig. Hon är så där som jag önskar att jag kommer att vara när jag är sisådär 70 år. Lagom rund, vithårig, stora hängbröst och skrynkliga armar, ett hus som är varmt och ombonat och alltid luktar nybakat fika. OK, vi får väl se om jag lyckas fullfölja denna dröm men hur som helst gjorde jag i går ett tappert försök till uppvärmning inför min ålders höst. Lite tidigt kan tyckas men det är som med knipövningar; ju mer man håller på desto bättre blir slutresultatet.
Så, till min pappa vill jag säga att nu finns här bulla!! Han gillar liksom bulla min pappa. Bulla. Haha. Det var ju så man inte fick säga!

I dag åt vi gröt till middag. Mannagrynsgröt. Det var jag som hade gjort den och eftersom jag inte är så hemskt tålmodig utan snarare en ganska ivrig person, särskilt när jag är hungrig, lyckades jag göra gröten tjeckrutt (reservation för felstavning). Vad kan det tänkas betyda? Se det som rappakalja. Våga ha fel!

5 kommentarer:

Anonym sa...

varvarvarvar har du hittat tantfikabrödet varvarvar?

Anonym sa...

Hej vännen..
och tack för att du skriver sån underbar blog. Jag hittade den idag och har nu hunnit läsa sen Klara föddes. Jag känner verkligen igen mig i mycket, speciellt det där du skrev om hormoner..Ojojoj vad jag grät i början, för allt och inget. Gråt är ju i vanliga fall förknippat med att man är ledsen, därför blev det nog extra konstigt att man grät hela tiden, för man var ju inte ledsen...som du sa...bara ett överflöd av känslor..Ja dessa hormoner, kommer man att slippa dem nån gång??
Hoppas att ni har det bra du, Tobbe och lilla Klara.
//Maria Ö och Ville

Soffan sa...

Ewa: Undrar om man får göra så här... Men jag tror att det var härifrån jag tog receptet: http://web.telia.com/~u61205116/recept.htm
Än så länge har jag bara hunnit prova potatisbakelserna och dom är mmmmmm sååå goda! Prova!!

Maria: Hej!!! Åh vad roligt att höra från dig!! Det var så länge sedan ju. Vi ska till Piteå om två veckor. Tänk om vi kanske hinner ses då!

Anonym sa...

Det måste vi absolut göra. Jag vill jättegärna se underverket och höra allt om hur ni har det. Kommer ni helgen 24-26? Hur som helst så kan ni väl höra av er, så får vi träffas. Ha det så bra och många kramar..PS.Ville satt för första gången igår (stolt mamma)./Maria

Anonym sa...

Bara det att du använder ordet sats när du beskriver hur många kanelbullar och potatisbakelser du bakat visar att du är på god väg in i Martha Stewarts värld. Oj, bara du inte hamnar i fängelse för bokföringsbrott också... / Erica