I går var verkligen en seg dag. Så seg att inget fanns att skriva. Inget fanns att säga.
I dag har jag dock fått perspektiv på saker och ting. Tobbe låg och flämtade i 39 graders feber hela dagen. Jag kände mig stel som ett järnspett och försökte så gott som det gick hålla modet uppe. Klara var förmodligen fullkomligt uttråkad och sov bort större delen av dagen.
Till slut fick jag nog av missären och masade i snigeltempo fram genom västra staden och kom till slut in till stan. Väl där upprymdes jag av någon form av pysselande och när jag en stund senare kom hem igen, till en lägenhet som ångade av feber och paracetamol, kunde jag stolt hänga upp ett nytt tyg på ena väggen i vardagsrummet och en liten tavla på en annan av vardagsrummets fyra väggar. På det lilla stringbordet som pappa har gjort i slöjden ställde jag en ny liten underbar ljuslykta från Indiska och ovanför sängen i sovrummet hängde jag ett annat nytt tyg. Och Klara och Tobbe bara sov...
I dag är det torsdag och Klara ligger och snackar i sitt babygym. Tobbe hoppade ur sängen och kände sig hyffsat frisk. Min rygg mjunar mer och mer och i eftermiddag kommer min privata sjukgymnast Ida hit för att dricka lite kaffe och kolla lite på min svankregion.
Som ett led i mitt nya liv som inredare blev jag nyss tvungen att ringa till min lilla mamma och ändra min önskning inför födelsedagen. Nej, jag vill inte längre ha nya skinnstövlar. Skinnstövlar som funkar har jag redan. Vad jag behöver är ett nytt överkast. Eller hur? Och kanske nya snygga kuddar att lägga på överkastet.
Erica! Hjälp! Snart kanske jag är en Mrs. Stewart i alla fall.
Nu måste jag kolla runt efter det perfekta, lagom coola överkastet. Eller är det urnördigt med överkast?
4 kommentarer:
Om det är urnördigt med överkast så är jag verkligen supernördig, jag har hunnit avverka ganska många sedan första hemmet på Nygatan! På något konstigt sätt så känns det betydligt mer städat hemma när jag fått på ett sådant på sängen ( jag struntar i det tjocka dammlagret som skulle behöva avlägsnas och dammråttorna under sängen...)Kram Jenny
Överkast är det nya svarta. I alla fall om du frågar Erica. Själv skulle jag nog kunna gå genom livet utan ett, men då är jag ju kille och vi är ju dokumenterat retarderade när det gäller såna grejor.
Jenny: Jag håller helt med dig! Ett överkast kan rädda det mesta! Fram för överkastet!
Nille: Jo, jag vet inte om det är könsbetingat eller ej, men det verkar som att mycket talar för det. Tänk dig Tobbes entusiasm när jag kom hem från stan med famnen full av prylar och han låg i soffan med 39 graders feber och ja, åsså är han ju man...
Sängöverkast, sängöverkast, SÄNGÖVERKAST!!! Även Sushinski, som idag har räddats från fjällbjörkarnas kalla gap av min kära far, älskar sängöverkast. Men Soffan, nu måste vi få en ordentlig önskelista.... Kram på dig / Erica
Skicka en kommentar