I går kväll, som så många andra kvällar, pratade jag med min syster i telefon. Vi pratade om allt och ingenting, som alltid. Klara låg bredvid mig på soffan och blev efter en stund lite trött på det. Jag lyfte upp henne, nöp fast telefonen under hakan, reste mig ur soffan på ett väldigt oergonomiskt sätt och plötsligt bara sprättade det till i ryggen. Jag gissade att det var något som inte riktigt var som det skulle vara och mycket riktigt blev det inte precis bättre under kvällen och i morse när vi steg upp var min rygg lika stel som ett isblock. Gissar att det är detta som kallas ryggskott, även om det kanske är en mild variant. Nåja, skönt är det inte!
Gårdagens gråväder utnyttjade vi rätt bra. Jag och Klara gick i väg till Viktoria och lilla Lisa där vi blev bjudna på ett mycket gott fika och trevliga små samtal.
Den här dagen blir nog ytterst lugn. Hade planerat en massa saker; promenad med Viktoria, fika hos Anna... Ja, du hör ju. Nu blir det i stället jag, Klara och en paj rygg. Tur att vi har Annika Lantz. Jag älskar henne! Jag vill vara hennes kompis!
2 kommentarer:
Låter inte bra med ryggen...Jag visade inlägget som Tobbe hade skrivit från när Klara föddes för en arbetskamrat...som började gråta! Hon tyckte att det var så vackert...och det var det ju. Ha det bra. /Maria
Maria: Jo, du kan jag ju tänka dig hur det kändes att läsa det när man var full av hormoner! : )
Vad duktig Ville är som kan sitta! Det måste ju bero på bra gener, eller hur? : )
Skicka en kommentar