Ja... Vad säger man en dag när man väcks med frukost på sängen, tända ljus och en hes mansstämma som viskar "ja må hon leva, ja må hon leva...". Ute är det fortfarande mörkt när jag sitter vid köksbordet och river det prassliga papperet av paketet, precis som det alltid har varit den 21 november på morgonen.
Min mamma har alltid haft den otroliga förmågan att göra varje födelsedag speciell. Hela dagen har känts magisk och som om den är bara min. Bara, bara min! Det är alltså hennes fel/förtjänst att jag har blivit så här. Och hon är förresten likadan som jag. Varje år, den 28 juni, när hon själv fyller år ordnar hon en riktig fest för vänner och familj, med mat och vin och om man har tur även lite fransk nationalsång. Jag tycker att det är så bra! Många i hennes ålder har slutat fylla år. Men inte mamma och just därför åldras hon inte heller. Hon är fortfarande en blond tiger, min mamma.
Jag ska heller aldrig sluta fylla år.
4 kommentarer:
Hej Sofia!
Massor av grattis fr�n mig!
Jag tycker att du g�r helt r�tt som njuter av din dag, det �r du s�� v�rd.
Jag kan bara h�lla med, varf�r sluta fylla �r, nej, det ska vi forts�tta att g�ra!
Fira f�r fullt hela dagen och ha det b�st!
Grattis grattis! ja låt oss vid gud aldrig bli så jävla tråkiga att vi slutar fylla år. Kerstin gör helt rätt.
Stort grattis pa födelsedagen min alskade van!!!
Sitter pa ett hotell i Frankfurt och fördriver tiden tills fllygbussen avgar om en stund. Har varit pa konferens.
Ha en fortsatt skön födelsedag!!! Tänker pa dig!
Kramar fran Lena
Jag gratulerar på bemärkelsedagen, och önskar dig en fortsatt trevlig dag och en fantastisk kväll!
Skicka en kommentar