Välkommen in, välkommen in...

Det är fullt förståeligt om läsare av denna blogg, samt mina vänner på Fejjan, tycker att jag har snöat in något på mina barn. Man kan ju undra hur det kan komma sig, förutom att de är mitt hjärtas liv och glädje. När jag tidigare i kväll satt och tittade mig omkring i vardagsrummet stod det liksom klart för mig. De är överallt. Barnen och deras saker. Här följer några ocensurerade bilder av hur det ser ut i ett småbarnshem i Piteå, en kväll i november. Och note! Det ser fortfarande likadant ut, eftersom kvällen har gått åt till att söva än den ena, än den andra ungen. Först 22.45 behagade den yngste somna in. Något har tjuvgett honom speed. Jag garanterar!

Soffbordet: Mamma Mu-bok, två plastburkar innehållande pappersremsor som Klara klippt till för att använda som soppa, en stycke pensel (kan ha använts som omrörare i soppan.

I ett hörn av vardagsrummet ligger denna stackare, vind för våg.

Framför öppna spisen har Herman sitt tillhåll. Snyggt täcke va?

Fotpallen har blivit Halloween-festaffär (???). Nyckelpigan ligger där om man plötsligt skulle känna för lite kuddbus, vilket händer ofta i en 4-årig kropp.

På matbordet ligger en massa pyssel kvar sedan eftermiddagen. Här kan vi även se ett stycke bebisleksak samt ett stycke IKEAs haklappar i frotté.

På köksbänken, ovanpå köksritningarna, har vi varje småbarnshems måste. Miniderm & kortison.

På köksbänken, bredvid tuberna: En liten plastsoldat, redo för strid.

Så här ser mitt hem ut på kvällskvisten. Hej inredningsmagasin!