fredag, oktober 22, 2010

Kan det vara sant?

En dramatisk storasyster och en happygolucky lillebror.

I går var en ganska trotsig dag. En sådan där dag när jag tänkte att "grrrrrrrrrrrrrrr det här går mig på nerverna!!!!" Ungefär så tänkte jag, och så lite mer.
I dag däremot, har för första gången sedan jag vet inte när, tvåårsåldern kanske, varit helt jävla (ursäkta) konfliktfri. Helt. Vi fattar ingenting. Vid middagen, när 10 timmar gått sedan fyraåringen vaknade för dagen, blev jag tvungen att på engelska vända mig till maken:
- Who is she?
- I dont't know, but she just switched off the TV because she wanted to help me in the kitchen...
Vi häpnar och hoppas på att kanske få uppleva en sådan här dag någon mer gång. Inshallah.

Det är en härlig fredag i dag. Vi har dammsugit och trevlat till huset lite inför helgen och efter lunch tog jag den glada dottern med mig till det stora byggvaruhuset för att lämna in köksmåtten. Därefter tog vi en tur på stan för att uppgradera flickebarnets garderob lite.
Efter en festlig fredagsmiddag bestående av grillkorv och pommes tog jag mig en kylslagen prommis i den mörka oktoberkvällen. Mitt i min runda stötte jag på en gammal bekant från jag vet inte när och vi promenerade resten av vägen tillsammans. En häftig grej så här på fredagskvällen, att slumpen fick välja sällskap. Supertrevligt var det i alla fall.
Nu ska vi ta oss en bit brie och päron. Visst är det väl ändå fredag?
Puss och trevlig lördag!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Livet är fullt av överraskningar, det är bara att acceptera. ;-) Vissa positiva å andra lite mindre så. Kram till dig Fru E även make å barn, givetvis./C

Ewa sa...

Jag minns när liam var fyra och väckte mig en morgon och frågade om jag tyckte att han skulle borsta tänderna. Sen har han varit sådär ljuvlig. I pray to god att han aldrig blir tonårshemsk.