Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag gillar att vara lärare och att umgås med tonåringar dagarna i ända håller verkligen hjärnan i trim.
Vissa ungar är så klart av den sort som man helst skulle vilja låsa in i läromedelsförrådet och låta dem stanna där fram till påsklovet. Vissa säger just ingenting och man undrar vad som egentligen pågår innanför deras osäkra och sökande ögon. Några är bara sådana där klockrena människor som kommer att bli fantastiska vuxna om några år.
Det som alla dessa ungdomar har gemensamt är förmågan att överraska. Plötsligt glimmar det till i latmaskens ögon och han säger något som är så otroligt klokt att du inte på långa vägar hade kunnat komma på det själv. Plötsligt infinner sig skolk-Pelle på din lektion och det visar sig att han faktiskt kan en hel del. I alla fall finns det hopp om liv...
Jag ska precis skicka in min uppsägning från tjänsten i Umeå. På ett sätt känns det fullkomligt idiotiskt att säga upp sig från ett jobb utan att ha en annan fast tjänst. Men vad gör man inte för att få bo i Piteå? Mitt nuvarande vikariat går ut i augusti. Fram tills dess är jag säker. Men sen... Håll alla era tummar för att kommunen behöver en ärtig spanskafröken med bra hälsa som nästan aldrig är sjuk och som alltid försöker göra sitt bästa. Jag vill verkligen inte jobba med något annat.
Håll tummarna kära du!
Och ha en trevlig helg!
3 kommentarer:
Jag håller alla tummar och tår. Men det är klart att de vill ha kvar dig.
Tjaa, om vi nu är i BCN så behöver Backa en spanskfröken till hösten...
(hyr vårt hus, ta min tjänst! Ha ha!)
Maria: Tack för ditt stöd! Hoppas att du har rätt!
Anna: Jag finns här! Ivrigt väntandes på pensionsavgångar och sådant... Men visst kan jag sköta om din tjänst ett tag om du vill... : )
Skicka en kommentar