Att köpa utan att låta sig köpas

Det snackas mycket nu. Det snackas om konsumtion. Man ska tänka efter före och allt det där...
När jag slutade snusa i julas slog det mig att jag nästan aldrig behövde ta upp plånboken längre. Helt klart går det mindre pengar som ickesnusande. Ingen kan säga något annat. Någonstans där under jullovet, inspirerad av många andra, kom jag på att jag skulle skaffa mig en ny hobby. Jag har alltid varit den där människan som tillbringat många lördagar på stan. Inte främst för att shoppa, utan med intentionen att ta en fika, träffa lite folk och fördriva lite tid i största allmänhet. Ganska ofta har det dock hänt att jag kommit hem med en påse eller två, fylld av saker jag absolut inte behövt men som av den ena eller andra anledningen känts nödvändiga vid det specifika tillfället.
Efteråt har jag alltid känt mig nöjd. Jag har känt att jag gjort något med dagen. Jag har kommit ut, fått nya intryck och en kopp kaffe.
Men, så var det detta snackande då. Jag har läst spaltmeter om människor som bara bestämt sig för att inte handla annat än mat och trosor. Människor som hittat en annan mening med livet och lärt sig njuta av annat.
Jag bestämde mig också. Inte på något stort allvar, utan mest bara för att testa och se hur mycket eller lite jag egentligen behöver. Nu har snart en månad gått och jag måste säga att det inte alls är särskilt svårt. Det gäller bara att hålla sig borta från affärerna.
Faktum är att jag på lördagarna har fått en väldans massa intryck av att bara kasta snöklumpar med Klara ute på gården eller äta kakor hemma hos goda vänner.
Den ekonomiska biten är ju en bonus den med. Just nu är det bara ICA-kortet som går varmt, för äta bör man...