Norr om polcirkeln

Tillbaka i Nordens riviera igen efter en helg i Gällivare tillsammans med Tobbes familj och vänner. Jag har fikat så mycket att en promenad är ett absolut måste nu på förmiddagen. I övrigt är dagen ytterst oplanerad, med undantag för kvällen med Lasse Winnerbäck i Badhusparken. Vi kommer att inleda det hela med middag hos Jenny och Lars. Kanske slinker det även med en Jever Fun, det hittils bästa alkoholfria ölet jag provat. Kan dock stoltsera med att det i dag endast är 75 dagar kvar till den beräknade förlossningen och något säger mig att tiden kommer att gå ruskigt fort. Tiden har ju en tendens att göra det...

Förresten! Vi har köpt en barnvagn! På väg från norr stannade vi i Luleå för att titta på vagnar och beställa en, eftersom vi trodde att det var leveranstid, som i Umeå. Dock verkar allt flyta på lite smidigare här i Norrbotten och vi fick helt oplanerat med oss vagnen hem. Nu känns det som att jag skulle vilja gömma den på något sätt så att den behåller sin oskuld och elegans fram till oktober. Hur är det? Tillverkas det tidskapslar nu för tiden?

Dripp, dropp...

I dag skulle ha varit en dag på stranden. En dag med Erica på stranden. När jag gick och la mig i går såg jag bilder på insidan av mina ögonlock, bilder av mig själv i en brassestol med en kopp kaffe i handen och blicken fäst på horisonten långt, långt borta.
När jag vaknade i morse hörde jag ett oroväckande ljud från fönsterbläcket. Vattendroppar... Växterna mår säkert bra av en vätskekontroll men jag då? Förmodligen gör jag också det men det gäller väl bara att inte ta det allt för lugnt bara därför. I stället ska jag och Erica gå på stan och äta lunch. Vad det blir vet jag ännu inte, men jag är i spänd förväntan.

Gårdagen på Legdgården blev jättemysig. Lille Aron sov den största delen av tiden och då passade vi andra på att fika och upptäcka alla små mysiga uthus och den gamla lagår'n. En liten fundering väcktes hos mig: Varför säljer inte fler caféer hemmagjort fika? Finns det egentligen något som klår hembakta bullar eller äppelpaj med vaniljsås? Skrämmande vilka summor man lagt ut på fabriksbakade bomber som inte kommer i närheten av det jag fick avnjuta i går!
Nu håller jag på att låta som en riktig kärring och därför är det kanske bäst att jag tar och gör något annat nu.

I väntan på Legdgården

Sitter och väntar på syster med familj. Tillsammans med dom ska jag i dag få åka till Legdgården i Lillpite och möta landsbygden. Kan nog bli en toppendag känns det som!

Sitter med Lasse Winnerbäck i öronen. Vi köpte samlingsskivan i går för att kunna ladda upp inför nästa veckas konsert i badhusparken. Njutbart. Ytterst njutbart.

I morse vaknade jag med världens fylleyrsel i huvudet. Kändes riktigt obehagligt och jag hann nog bli lite orolig. Plötsligt kläckte mamma idén att jag kanske har lite lågt blodtryck. För att vara gravid är det nog rätt lågt... Jag tog tag i dagen och cyklade iväg till Ica-Ankaret och plötsligt känns det inte alls som att jorden snurrar. Konstigt. Det där med semester har nog stigit mig åt huvudet. Det är nog inte hälsosamt att vara så här sysslolös som jag är. Måste kanske börja fylla min kalender med små göromål. Vore ju tragiskt om jag gick och vilade ihjäl mig... Ytterst tragiskt. Ett väldigt osvenskt sätt att dö på förvisso, men ändå så onödigt...

Svalka

Efter en helg som jag tillbringat på Halsön, iförd bikini och inget annat, känns det nästan skönt med en dag med små regndroppar och svalka. Har hunnit med en massa saker; barnmorskan, tvätthängning, fika på stan med Jenny och Andreas. Man blir allt lite slö av solen. Inte konstigt att saker och ting tar lite längre tid i de sydeuropeiska länderna. Det går inte att vara effektiv i ständigt högtryck.

Det är en konst att vara ledig. En konst som jag faktiskt tror att jag börjar lära mig nu. Min syster, som bara haft semester i en vecka, ringde och var otroligt rastlös och frustrerad över att hon och hennes man inte fick tummen ur ------ för att göra något vettigt och konstruktivt. Hon kände liksom att hon inte ville slösa bort sina semesterdagar på att göra ingenting. Här har vi ett problem som säkert inte är allt för ovanligt. Ska man vara aktivt eller passivt ledig? Får man fisa bort sin semester eller bör man fylla den med aktiviteter som man kan leva på under resten av året? Det är väl det som är det fina med just semester. Man får göra precis vad man vill! Problemen kanske kommer när man inte riktigt vet vad man vill, eller när man har en partner som man ska dela sin semester tillsammans med. Man måste vara överrens... Jag tror att jag har det ganska bra som lärare... Den där paniken över att disponera min ledighet på bästa möjliga sätt infinner sig liksom aldrig. Alltså, alla ni som våndas över er semester; bli lärare! Det är slitigt under läsåret, men oj vad det räntar bra under sommaren.
Nu ska jag iväg till bibblan för att låna nästa semesterbok... Dom tar ju slut så fort när man är ledig...
Puss!

I denna ljuva sommartid

Bloggen har lite sommarlov. Egentligen är det väl nu om någonsin man borde ha tid att skriva av sig ordentligt men det är som att dagarna fylls av saker att göra. På något sätt kanske man kan säga att min bristande effektivitet är ett tecken på att jag lyckats gå ner i varv ordentligt. Börjar allvarligt fundera på om det här med att vara hemmafru verkligen är så dåligt... Eller?

Just ja! För att återgå till mammas födelsedag så kan jag meddela att vi på förekommen anledning gav henne en kaffebryggare. Jag har ju tidigare funderat lite över hur mycket identitet det egentligen ligger bakom valet av kaffemaskin och därför kändes det lite som ett intrång att ge bort en kaffebryggare. Dock gick det hela mycket smärtfritt och det är skönt att i Piteå kunna njuta av en god kopp kaffe. Min mor har nu till och med gått så långt i sin metamorfos att hon på allvar funderar på att köpa en likadan bryggare till stugan på Halsön. Tänk vad sommaren kan göra med människan!

I dag ska jag och Jenny åka med våra stora magar till Roknäs och hälsa på Maria och Ville. Ska bli så spännande att se hur den helt nya människan ser ut!! Lika roligt ska det bli att se det nya huset!

Mindre än 100 dagar kvar

... till det beräknade förlossningsdatumet. Känner mig fortfarande inte så särskilt nervös, men jag återkommer säkert med vidare funderingar i det ämnet. Kanske håller jag på att bli som en man. Jag har fått för mig att män i allmänhet inte oroar sig särskilt mycket för det som komma skall. Det som sker, ja det sker ju liksom ändå och hur smärtsamt och traumatiskt det än må vara blir det då sannerligen inte enklare genom att man går och oroar sig i månader.

Det är ganska tidig morgon nu och jag har stigit upp för att baka en tårta till mammas födelsedagsfest i kväll. Har även passat på att betala räkningarna. Jag känner mig alltid så rik när jag har fått lön. En underbar känsla av att världen ligger framför mina fötter och att pengar då verkligen inte är något som jag någonsin kommer att behöva oroa mig för. Den här känslan brukar hålla i sig ungefär två dygn, fram till det ögonblick då det står klart för mig hur mycket av den feta lönechecken som egentligen återstår när diverse hyresvärdar, telefonbolag, studiestödsnämder och banker har fått sitt. Inom några sekunder är magin borta och världen blir grå. In kommer ångesten inför månaden som återstår fram till nästa löning och det dåliga samvetet för det allt för vidlyftiga leverne som förts under de två senaste dagarna. Oftast inser jag ganska snart att det även här gäller att anamma den manliga livssynen. Det som sker det sker. Än så länge har jag aldrig stått på bar backe i trasiga skor. Det är bara att hoppas att turen håller i sig...

Lapphål och jokkar

Midsommar är förbi och nu lackar det mot jul igen. Missförstå mig rätt, för jag är varken bitter eller pessimist. Jag bara konstaterar att så är fallet.
Midsommarhelgen gick i ett enda huj och innan jag visste ordet av var jag hemma igen. Men därimellan hann vi med en hel del vacker natur och en massa trevligt sällskap. Erica och Niklas bjöd på underbar mat och vår stuga med utsikt över Torne träsk och Lapporten gjorde inte precis saker och ting sämre. Midsommarvädret i Björkliden var väl som midsommarväder i allmänhet brukar vara; lite småkallt, lite snålblåst och en konstant förhoppning om att det ska vända och bli varmt igen. Det gjorde det aldrig. Inte under helgen. Nu däremot, nu verkar det som att solen har kommit för att stanna åtminstone en dag eller två. I alla fall om jag får tro mina trogna följeslagare på SVT morgon. Jag har lite svårt att somna om när Tobbe stiger upp för att gå till jobbet... Dagens dilemma blir att försöka hitta en sensuell bikini som fortfarande täcker över mina bongotrummor till bröst. Jag hittade en helt ok version förra veckan men med hänsyn till min egen stolthet kan jag inte säga mer än att den var blå. Storleken är för bisarr för att vara sann. Dock kvarstår det faktum att det är sommar och jag gillar att sola och bada. Moment 22 kallas det. Eller hur?

I morgon fyller min älskade mamma år. I går fixade jag en present som jag själv är mycket nöjd med. Så klart kan jag här inte närmare gå in på detaljer, men fortsättning följer, var så säker.

På grönbete

Befinner mig nu sedan några dagar i Piteå på grönbete. Här kommer jag att vanka omkring hela sommaren och jag måste säga att det känns fantastiskt bra! Tobbe jobbar och jag har semester och även om jag bara haft det i några dagar än så länge så kan jag nog redan säga att jag är otroligt nöjd med tillvaron. Mamma har inrett en egen liten studio till oss med dubbelsäng så att min växande kroppshydda kan få fritt spelrum och det är så fantastiskt skönt att ha tillgång till en trädgård . Det kanske är här uppe man borde bo ändå? Åhhh... Att det ska vara så svårt att känna vad man vill...

Snart är det avspark. Vi har precis kommit hem från en kvällspromenad till Ica, där vi laddat upp med lösviktsgodis. Nu är det upp till grabbarna att fixa resten. Kommer dom att greja det? Otroligt svårt att säga. Sveriges landslag är lika labilt som en gravid kvinna och därför vågar jag inte komma med några experttips. Om två timmar vet vi... För hoppningsvis...

Den blomstertid nu kommer...

Examen på Bräntbergsskolan i dag och jag måste säga att det blev en väldigt lyckad dag! Det var som om alla hade glömt sina misslyckade löneförhandlingar och nu bara gjorde allt för att dagen skulle bli så bra som möjligt för alla examensfina gullungar! Det bjöds på både smörgåstårta och princesstårta och stämningen var verkligen på topp.
Kvällen har tillbringats tillsammans med Jennie och vi har promenerat och ätit glass. Inne i stan var examensfirandet i full gång och vissa vinglade så klart mer än andra. På Rådhustorget spelade några av mina elever med sitt band och det är så roligt att se dem göra något som de verkligen brinner för. Det kändes så läckert att stan liksom var full av folk jag känner... Även om dom bara är 14 år så är det i alla fall något som gör att man liksom känner sig hemma i den stad man bor i. Det är sådana saker som gör beslutsångesten än större inför framtiden och var vi ska ta vägen. Det känns som att jag trivs bättre och bättre i den här stan ju längre jag bor här, och det är väl ganska naturligt och det är väl samma sak var man än bor. Funderingarna fortsätter. Förmodligen vet man innerst inne hela tiden vad man egentligen vill, det är bara lite svårt att komma sig själv tillräckligt nära för att kunna höra vad den där inre rösten egentligen säger. Om det blir riktigt, riktigt tyst kanske... Måste kanske ta en skogspromenad.
Men först lite tv.
Sov gott!

Bloggerskan från Ensamheten...

När man är ensam tar allt dubbelt så lång tid och således försvinner tiden.
När man är ensam tröttnar man på sina egna tankar som försvinner i rännstenen, för ingen finns där att dela dem med.
När man är ensam kan man få äta hemmagjord risgrynsgröt till middag.
Risgrynsgröt som inte alls smakar som mammas.
Risgrynsgröt som är torr.
När man är ensam längtar man efter att kramas.
När man är ensam känns gruset på golvet så oändligt mycket mer besvärande.

Lite så är det, här i ensamheten.
Samtidigt kan det vara lite mysigt. I alla fall när jag vet att jag i morgon får sätta mig i bilen och åka norrut och träffa min lilla polis och min familj och mina vänner. Jag packar, ställer i ordning, diskar... Nä, det gör jag för fasen inte alls, men snart ska jag göra det.
Måste göra mig av med den torra risgrynsgröten. Mamma måste lära mig att koka risgrynsgröt. Det är så mycket hon måste lära mig, min mamma...
Hela livet.

Nu: packa, ställa i ordning, diska...
Jo, eller hur?

Med fanan i topp!

I dag firar vi moder Svea. Jag kan inte påstå att jag sysslar med något större firande under pompa och ståt men jag kan i alla fall konstatera att Sverige kan vara så otroligt vackert. Bilden ovan togs i förrgår kväll/natt vid älven, bara en bit från vårt hus. Kameran skulle kunnat ha gjort ett bättre jobb med ljuset, men i alla fall. Det är så vackert...
Bild nr. två föreställer ett gäng fåglar som gjort vårt köksfönster till ett riktigt hängställe. Det hela började någon gång i oktober när vi hängde ut en talgboll för att rädda de små kräken undan kung Bore. Intresset för denna talgboll har dock varit lika svalt som vintern själv och inte förrän förra veckan, i början av juni, blev bollen uppmärksammad på allvar. Men då gick det undan. Bollen var borta på 48 timmar och vi hängde snabbt ut en ny och snart är även denna boll borta... Vad har vi för ansvar jämtemot djuren? Är det rätt att mata ihjäl dem? Jag är faktiskt rädd att några av sparvarna utvecklat en allvarlig form av bulimi och nu undrar jag om det är mitt ansvar att rädda dem? Jag har väl aldrig precis varit någon djurrättsaktivist och därför känner jag mig nu lite ställd... Jag tar tacksamt i mot råd i alla former.
Dagens firande då? Ja, vi funderar på att spatsera in till stan för att avnjuta en nationaldagsbakelse. Egentligen inte mest för att fira, utan mer för att det är en legitim ursäkt för att fika. Vi får se hur det går. I kväll åker Tobbe norrut för att börja sitt sommarjobb hos polisen. Jag blir lämnad kvar. Jag och Humbert!

Inte lika stor som jag trodde...

Under ungefär en veckas tid har jag gått omkring och känt mig höggravid och inte riktigt vetat hur jag ska klara mig när magen blir större. Jag tycker att det har blivit svårt att resa sig ur soffan, att böja sig för att plocka upp saker o.s.v. Efter att min kära storebror för några dagar sedan bad mig fota magen har vi nu gjort det och döm om min förvåning när magen inte är större än så här.
Jag undrar om detta innebär att jag får ta och snöra på mig löparpjucksen igen. Jag har inte längre någon rätt att gnälla över mitt tillstånd och min osmidighet. Ingen rätt att tycka synd om mig själv. Får nöja mig med att bara vara...

Snart ska vi grilla. Det är söndag och jag håller på att koka potatis till en potatissallad.
Tidigare under dagen cyklade vi in till stan för att köpa samiskt bröd på marknaden som i flera dagar har förpestat centrala Umeå. Till vår stora förvåning visade det sig att hela marknaden packat ihop sig och åkt till Sävar. Till en ny marknad. Marknadsbesöket byttes då snabbt ut mot en fika på Schmäck. Tur att man är flexibel.

Häggen

I flera dagar nu har jag tänkt gå ut på äventyr för att plocka in några häggkvistar och ställa dem i en vas på bordet. Nu när sommaren äntligen kommit skulle det vara trevligt att ta med sig den in för att utnyttja härligheterna till max. I flera dagar har ingenting hänt. Inga häggkvistar på vårt bord... Förrän nu. Lördag kväll 23.30. Jag och Tobbe smög ut på parkeringen och tog lite av den stackars häggen som står inklämd mellan en massa bredaxlade rönnar på gränsen till grannens tomt.
Nu står dom här på köksbordet och sprider sin underbara doft omkring sig. Precis som nytvättade lakan som fått hänga ute i sommarbrisen. Eller som nybakada bullar en regnig höstdag. Det luktar ju så gott...

I dag har jag promenerat till Ida på Ålidhem. Fantastiskt vad stort Umeå är. Jag är väl medveten om Ålidhems position på kartan. Ungefär exakt på andra sidan stan härifrån sett. Dock tänker man inte så när man bara ska ut och gå en sväng. Bara till Ida, för att säga hej då och ta en kaffe. När jag kom hem igen många timmar senare kändes promenaden i benen. Och i magen. Den här bebisen kommer inte att börja med multisport de närmaste åren, det kan jag lova. När jag rör mig onödigt mycket känner jag hur den spjärnar och slår där inne... En annan lustig iaktagelse är vad som händer så fort jag äter något. Då är det som att den smeker insidan av min mage på ett ömsint sätt, som för att säga att jag gör något bra och jag är en bra mamma... Vet inte om det är bebisen eller mitt eget undermedvetna. Eller så är de två namn för samma sak.

Tisdag fast torsdag

I dag är det tisdag och veckan har precis bara börjat. Ändå är det bara en arbetsdag kvar innan det är helg igen. Allt detta kan vi tacka Kristus för. Han flög pliktskyldigast upp till himlen exakt den här helgen för drygt 2000 år sedan. Kan inte fatta att det är sant. Helg igen! Dessutom är morgondagens Bräntisonsdag ingen vandlig Bräntisonsdag utan "halv flaggdag" som betyder att eleverna får gå hem efter lunch och vi lärare blir lämnade kvar för att konferera i lugn och ro.
Tobbe har nästan sommarlov. Detta innebär att han nästan inte har några lektioner och det har medfört att vårt hem skiner lite mer än vanligt. Det kanske låter värre än vad det är. Det är inte så att han har gnidit hela läggan med svinto, men det ser liksom bara mer undanplockat ut. Känns så jäkla skönt att sväva omkring i ett sådant hem! Undrar om det kommer att vara så när jag blir mammaledig. Det är väl det alla blivande mödrar tror, att såväl baby som hem ska skina som i tidningarna. Ojojoj... Snart sitter man där med en liten gullig, snorig lortunge i famnen medans dammråttorna dansar hambo under sängen.
Fick en chokladask i dag av mina elever. Gulliga dom!

Lördag!!

Lördag morgon och redan har jag hunnit med hur mycket som helst!
Tobbe skriver terminens sista tenta i dag och därför steg han upp någon gång efter klockan sex. Jag låg kvar och halvslumrade till någon gång innan åtta när jag steg upp för att äta frukost. Sedan satte jag mig med en kaffekopp och rättade de spanskaprov som mina elever skrev i går. Snabbt var det gjort så nu håller jag på att färga håret igen... Det är tufft att vara brunett. Det bruna rinner av och förvandlas till en askig färg och inte alls så där gnistrande, glänsande guldbrunt som jag skulle vilja ha det. Nu är jag dock på väg åt det hållet igen.
I går efter jobbet cyklade jag in till stan för att träffa Ida och ta en fika och lite shopping. Kom hem någon timme senare med en ny liten t-shirt från Gina Tricot som har riktigt bra kläder för gravida människor. Jag vet av erfarenhet att hållbarheten inte är den bästa, men eftersom jag bara tänkt vara gravid ungefär 18 veckor till så tror jag att det kommer att fungera. Jag hann även bli lite upprörd över den övriga handelns utbud av kläder för oss med stor mage. Vad säger att jag vill ha clownbyxor bara för att jag har en stor mage??? Benen är fortfarande rätt normala och inte klotformade. Det enda jag ber om är byxor med lite större midjemått...!! Sen är det det här med brösten. Vad ska jag stoppa dom i? Finns det något fint som fortfarande klarar av att bära ett par handbollar? Vad fan har porrstjärnor för sorts bh? Det väcks så många frågor som jag aldrig ens har nuddat vid förut.Tyvärr finns det inte många bra svar.
Dagens uppdrag blir dock att hitta något att förvara bomberna i. Hittar jag inget för ändamålet lämpligt redskap får jag väl sy ihop ett par plastpåsar från Ica Kvantum. Dom är lite större än genomsnittet och dessutom är ju Kvantum en trevlig affär som jag gärna stöttar med lite gratisreklam.

Lolo Ferarri, go fishing!

Hunger. Ständigt denna hunger.

Jag blir aldrig riktigt mätt!
Ska jag äta som Hagbard Handfaste eller ska jag strunta i mina begär?
Om jag bara finge snusa skulle hungern inte göra sig påmind. Tror jag...
Tur att mat är gott, annars vore min tillvaro ganska okul...

Gravid = tråkmåns???

Ända sedan jag outade mitt nya tillstånd är det som att folk i min närhet tror att jag är gjord av bomull. Självklart snusar jag inte längre, och någon alkohol dricker jag inte heller. Men detta innebär ju så klart inte att jag har blivit helt och hållet asocial... Det verkar som att många tror att en gravid kvinna inte vill göra annat än sitta hemma och stryka sig på magen och virka små filtar till det lilla livet. För den oinvigde kan jag berätta följande:
20 veckor återstår till förlossningen.
Jag hinner känna på min mage ganska mycket, även om jag ibland lämnar hemmets lugna vrå.
Jag kan inte virka och har inga stora planer på att lära mig heller...
Jag kan umgås i grupp trots mitt heliga tillstånd och trots att jag inte dricker alkohol. Det är sant!
Intressant att se vad som händer med människor/vänner när ens liv förändras. En intressant fråga på det stora hela... Borde avhandlas på ett seriöst sätt av någon. Kanske av mig själv.
I dag har vi lagt in en stöt när det gäller barnvagnsbiten. Vi har hittat en superfin kärra och just nu lutar det nog åt att vi köper den, splitterny. Det kan rinna mycket vatten under broarna, men just nu är det så läget ligger.
Har dessutom varit på Polishögskolans besöksdag. Synd för poliserna att det regnade. Men, men... man fick i alla fall se en väldans massa poliser...
I kväll är jag ensammen hemma med en hyrfilm. Tobbe träffar en gammal polare och dricker några öl. Kanske är det därför jag känner mig bitter... Jag, en hyrfilm och en Cola light. Hade jag inte varit gravid hade jag känt mig som Bridget Jones. Fast det gör jag i alla fall. Det blir mer glamouröst på det sättet...

En lärares vedermödor...

Rätta, rätta, rätta.... Göra nytt prov, rätta, rätta, rätta... Ungefär så kommer mitt liv att te sig fram till sommarlovet. Jag gissar att andra förvärvsarbetande tycker att det är fjantigt lärargnäll, men det här är min blogg, så jag har all rätt i världen att gnälla. Du får väl zappa om du blir trött på mig.
I dag har vi ätit pizza till middag. Det var Tobbes förslag och efter att ha sett vår bebis på 4D-bilden och insett hur smal den är vid denna späda ålder kunde jag inte göra annat än att gå med på pizzaförslaget. Är man så liten kan man nog behöva en pizza emellanåt. Av samma anledning valde jag en pizza med bearnaisesås... Stackarn måste ju ha hull för att hålla värmen. Mitt eget hull reflekterar jag för tillfället inte så mycket över. Det känns faktiskt helt och hållet ointressant för tillfället.

Jag har inrett en liten arbetsplats vid köksbordet. Fönstet står öppet och då och då hör man folk gå förbi på vägen utanför och prata. Njuta av försommarkvällen... Ljudet av en avlägsen motorcykel får mig att orka rätta lite mer.
Vid diskbänken står Tobbe och diskar.
Fred över jorden. Maj i Umeå.

Sommar, sommar våt och het...

Bloggens titel får du tolka som du vill, men jag kan i alla fall meddela att sommaren har entrat Umeå med besked. Frågan är hur många lika varma sommardagar vi kommer att få i år... Jag tackar och tar emot och smörjer mina röda armar som har blivit välstekta på framsidan men på baksidan har dom fortfarande samma grönvita färg som alltid.
Helgen har varit lugn och skön. Den inleddes på fredagseftermiddagen med en glass på stan. Ovanligt att vi utnyttjar fredagseftermiddagen som en egentlig del av helgen. I vanliga fall brukar den tillbringas i lägenheten, irrandes omkring för att lyckas åstadkomma någon sorts middag. Nu verkar det dock som att sommarvärmen har satt lite fart även på oss och solen ger faktiskt energi. Det är bara att erkänna. På fredagskvällen träffade jag Jojjo för en fika på stan och sedan dejtade jag Tobbe hemma framför TVn och dog till tonerna av Mel Gibsons stridslur i Braveheart.
På lördagen blev det varmt på riktigt och eftersom vi ingen balkong har satte jag mig ute på gården med en god bok. Det dröjde inte länge förrän grannfrun kom utvalsande och verkade rejält socialt utsvulten. Jag fick snabbt veta allt om alla i huset och detta är något som så här i efterhand får mig att undra vad hon säger till dom andra om oss...
Tobbe och klasskompisen Ante satt inne i köket och pluggade hela dagen, men på kvällen kröp dom ut och vi grillade hamburgare i kvällssolen... Hur kan hamburgare bli så mycket godare på en grill?
Söndagens utflykt gick till Hössjö och Linda och Staffan. Där blev vi bjudna på mackor och kladdkaka i den gassande majsolen. Vill inte veta hur många superlativ jag slängt mig med under dagen, men jag kan bara konstatera att ibland är det underbart att leva. Särskilt i maj, när det är ljust och varmt... För övrigt kan jag tillägga att jag inte har ätit på McDonald's. Det brukar jag heller inte göra, men i dag är jag särskilt glad att jag inte har gjort det eftersom vi hyrde Supersize me i kväll... Åh vad jag är glad att jag inte bor i USA! Vilket sjukt jäkla ställe! På tal om hjärnan i rumpan...

Humbert!

Mamma har redan döpt den lilla tjorven så tills vidare får h*n helt enkelt heta Humbert. Kanske inte det vackraste av alla namn, men det känns så där lagom neutralt. Här framträder h*n i alla fall för första gången i mediabruset. Helt otroligt häftigt! Vi fick även en 4D-bild, ett riktigt jäkla fotografi alltså... Sjukt coolt. H*n ser precis ut som Tobbe. Fast pytteliten. Pytte, pytteliten. Do-date flyttades en dag och nu är det den första oktober som gäller. Bara att hålla i sig och åka med!