Sedan Klaras födelsedag i söndags har vi kvar en hel del ballonger här och var i huset. I princip varje taklampa har fått färgglada gummihängen tack vare barnafadern som har barnasinnet i behåll. Nu börjar ballongerna dock att kännas lite som en gammal bakfylla. Minnen från en trevlig fest, men eftersom festen är slut känns de mest slitna. Jag är dock starkt övertygad om att de kommer att bli kvar ett bra tag till. Om en vecka eller så kommer jag att vara förbannad på Tobbe för att han inte tagit bort dem. Om två veckor kommer jag att bli arg på riktigt, flippa ur och ta bort dem själv. I argen.
Så fungerar det här hos oss. Saker blir liggande, hängande och skräpande. Jag vill tro att vi inte är ensamma om den saken. Jag vill tro att det är ett allmänt människodrag att dra ut på saker och ting. Jag vill tro att Buffétidningen från juli månad blir liggande orörd på köksbänken hemma hos andra människor också. Jag vill inte vara ensam i stan om att bygga klädhögar på stolen i sovrummet, rensa handväskan på byrån i hallen, lämna skorna mitt framför ytterdörren, använda microvågsugnen som en avställningsyta för måttband, spelpjäser, ett gammalt sim-kort, en knappnål och en glaskaraff som jag fått i julklapp av Piteå kommun. Vissa dagar är jag livrädd för att någon ska spontankika förbi och se röran och tänka blä. Livrädd för att höra mig själv komma med taskiga ursäkter om hur vi just kommit hem och om hur Klara precis, nyss dragit fram OVANLIGT många leksaker.
En gång i veckan städar vi ordentligt. Plockar undan småsaker, klädhögar, pappershögar och handsväskeinnehåll från byrån. Vi dammsuger och städar toaletten. En gång i veckan känner jag en sorts inre frid av att kunna andas lite bättre.
Några dagar senare är kaoset tillbaka. Så klart. Ett hemma hos-reportage från mitt hem skulle avslöja väldigt många legobitar under soffan och fina barnteckningar på hög i ett hörn av köksbordet.
Men visst är det så? Snälla, säg att det är så även hemma hos dig!
9 kommentarer:
Det ryktas om att vissa människor kommer och hälsar på oss när de har det som värst hemma. För att vi alltid har det värre. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller gråta en skvätt över bristande städkaraktär. Jag väljer nog det första och ser det som en oundviklig konsekvens av ett liv väl levt!
/Nybliven
Här ser det också ut som ett bombnedslag ibland. Ganska ofta faktiskt när jag tänker efter.
Va roligt, jag tänkte på precis samma sak imorse innan dagislämning. Undrar om det bara är vi som har en tendens att låta saker ligga och skräpa i hallen, på köksbänken, på vardagsrumsbordet, klädhögarna som aldrig tar slut. Men istället för att tycka att jag var hopplös som inte håller efter tänkte jag att det är så här det ser ut i ett hus som man LEVER i. Fast det skulle sannerligen vara skönare att leva om det var lite mer bortplockat ibland.
Villes födelsedagsballonger hängde kvar betydligt längre än två veckor, och jag var riktigt less dom länge innan jag i argen klippte ner dem
Jag hinner ha lite bortstädat här hemma medan barnen är på dagis och skola. Men direkt dom kommer hem dras alla leksaker fram och det ser ut som bomben har landat hos oss...suck!
Ha det!
Kram
Jag har en stekpanna pa spisen som ar odiskad sedan i fredags. Och en kladhog med ren tvatt som legat osorterad pa en stol i over en vecka. Imorgon ar det fredag och da blir det storstadning sa jag slipper ha angest over roran aven denna helg.
jag kan bara instämma med alla ovanstående talare. Du är INTE ensam!
Japp! Tack för ditt inlägg. Skulle bara ha läst det INNAN jag hade min härdsmälta ikväll.... Trevlig helg!
Frågan är bara vad som är mest normalt hos gemene man....de tiptop stylade hemmen i inredningstidningarna eller som vårt hus där det ligger lite (och för det mesta) mycket saker framme...för att inte säga nästan jämt!!!
Tack till er alla för kommentarerna! Jag vet att det är fullt mänskligt med ett hus där livet levs, men ibland måste man liksom bara påminnas om det.
Kram!!
Skicka en kommentar