Jag har aldrig tidigare känt några starkare drag av autism... Du vet, att jag blivit så där totalt uppslukad av en specifik sak och sedan inte kunnat tänka på så mycket annat. De senaste veckorna har jag dock allt för många gånger surfat in på DN:s ekonomisidor för att uppdatera mig om det senaste på Börsen och bolåneräntornas utveckling. Inte för att jag egentligen är orolig för egen del. Eller jo lite så klart... Men mest handlar det om att samhällsekonomi är lite som en gigantisk deckargåta eller kanske ett 3000-bitarspussel som liksom aldrig blir färdigbyggt. Den ena biten påverkar den andra hela tiden. Nya bitar läggs till och andra försvinner plötsligt i det blå. Detta är orsaken till att jag denna fredagskväll känner mig extra avslappnad eftersom det amerikanska Representanthuset för ungefär en timme sedan röstade igenom det så kallade Krispaketet som kanske kan underlätta för oss vanliga människor runt om i världen. Tack för det! Inte mer än rätt för visso, men i alla fall, tack för det.
Sedan höstblåsorna lämnade oss för ungefär en vecka sedan är dotra utan tutte (eller napp, som det visst heter i andra delar av vårt avlånga land). Det går förvånansvärt bra. På många sätt är det bättre än tuttetiden. Hon sover bättre och djupare på något sätt. Blöjorna håller också på att fasas ut och finns nu med oss bara på natten och på längre utflykter utanför hemmet. Hon börjar bli så stor nu vår lilla tjej.
I helgen ligger lite höstpyssel på planeringslistan. Det är ju lite mer att tänka på när man är fatighetsägare... Och fikapauser. Många, långa fikapauser.
Trevlig helg!
2 kommentarer:
Visst är det ändå rätt kul att höstfixa med husbestyr ute?! Och att ha ett eget hus att bry sig om...
Trevlig helg!
Anna: Ja. Det är faktiskt kul. Att hederligt kroppsarbete kan kännas så bra när man gör det för sin egen skull... :-)
Skicka en kommentar