Vi river och spacklar, vi bygger ett hus...

Det är mycket nu. Nytt jobb och nytt hus på samma gång kräver en del tänka efter...
Sedan i lördags har vi grejat i huset med ovärdelig hjälp av pappa som byggmästare och mamma som barnpassare. Jag är så tacksam att jag inte vet hur vi någonsin ska kunna ge tillbaka. Men jag lovar, att när ni är för gamla för att laga egen mat, ska jag frysa matlådor som lätt kan tinas och avnjutas med ett glas rött. Sanna mina ord!

Vad som har hänt i huset är följande: Tapeter i sovrum nedrivna och nya har satts upp med ett strålande resultat. Tak och tapeter i vardagsrum och matrum nedrivna och i stället för det vävtak som spruckit och hängdle lite löst har vi nu målat råsponten vit med ett riktigt lyckat resultat. Tobbe är fortfarande kvar i huset och spacklar inför stundande tapetsering av vardagsrumsväggarna.
Jag lever i hoppet om att det kommer att bli jättebra när det är över, men just nu känns det ändå väldigt avlägset. Men om en vecka bor vi där. Om en veckar har Pitebo AB fått våra lägenhetsnyckar och kanske, kanske har vi fått upp några tavlor på väggarna och kanske, kanske ligger våra kläder i garderoberna med ekdörrar. Kanske, kanske har jag hunnit fota något i vårt fina hus och kanske, kanske har vår internetuppkoppling börjat fungera och kanske, kanske har vi hittat kamerasladden som för över bilder till datorn. Och då mina vänner. Då ska ni får se!

Tomorrow...

I morgon är dagen som blir lite smått historisk. Kanske inte på ett världsomspännande plan så att den skrivs in i framtidens historieböcker, men för oss som härjar i den här lägenheten kommer dagen att gå till historien som den dag då vi blev husägare. Nu sitter vi här och undrar lite smått vad vi ska göra i morgon efter kl. 14. Sätter man igång på en gång? River man tapeter till solnedgången eller klipper man gräsmattan? Fyller man kylskåpet med färska frukter och en flaska champagne som sedan kan avnjutas på det kala parkettgolvet? Jag vet inte. Vi vet inte.
Vi har nu en dryg vecka på oss att tömma och städa lägenheten och på samma gång tapetersera valda delar av huset. Det är väl liksom bara att kavla upp ärmarna och sätta igång gissar jag.

I övrigt är allt bra. Jobbet känns jättebra. Bättre och bättre för varje dag. I kväll har jag ätit surströmming med mina nya arbetskamrater och alla verkar så fina. Dessutom verkar årets surströmming vara av bästa kvalitet. Prova!

Regndagar och jobbdagar

Vardagen rullar på igen och i ärlighetens namn är det ju inte så farligt som man ibland vill få det att låta. Självklart kan man sakna julidagarna i stugan, i en solstol på altanen och slappa samtal med nära och kära. Jag kan sakna långa frukostar och långa promenader i solskenet. Men jag tycker ändå att det är lite spännande att börja jobba igen. Nytt ställe. Nya arbetskamrater. Nya rutiner och en ny utsikt från skrivbordet. Men kul! På något sätt känns det inte heller så nytt. Skolan har jag själv gått på när jag var yngre och fräschare. Kollegerna består till viss del av mina egna gamla lärare och det är liksom bekant på något sätt. Dessutom är det ju som det alltid är i den här lilla staden där jag bor, att man ändå liksom känner alla på det ena eller det andra sättet. Någon bor på mammas gata, någon är en av mina bästa vänners mamma, någon är mina syskons mellanstadielärare...

Tobbe har också börjat jobba och Klara var sin första dag på dagis i dag. Hon var strålande lycklig när jag hämtade henne. Liksom uppfylld av allt det roliga och mysiga med att komma tillbaka.
På fredag pungar vi ut en viss summa pengar för en uppsättning nycklar till ett visst hus. Alla som gillar att tapetsera är hjärtligt välkomna att anmäla sitt intresse här och nu. Belöning ges i form av trevligt sällskap.

Nu bränns det

Denna sista semesterhelg har varit sådan att det känns helt okej att börja jobba i morgon. Vi har bara gjort roliga och mysiga saker för att liksom avsluta med flaggan i topp.
I går åkte vi med mamma och pappa till Rosfors där det var stort baluns med marknad, körsång och fikaförsäljning. Vi brukade åka dit när jag var liten och som alltid så var det inte lika stort som jag minns det men mysigt i alla fall.
På kvällen var vi bjudna på kräftskiva hos G och M i Hortlax och det var precis så trevligt som en kräftskiva en mörk augustikväll kan vara. Barnen sov och de vuxna åt goda saker och rökte en fet kubansk cigarr. Smakar inte alls lika gott som det luktar men i alla fall, lite maffigt är det ju.

I dag har vi påbörjat projekt flyttpackning. Jag har dragit mig lite för allt vad det innebär men om sanningen ska fram så är det ju ungefär som att plocka blåbär, fast man slipper rensa och bli blå om händerna. Hemmet ter sig något kalare än innan men är fortfarande helt beboeligt.
Efter några timmars plockande och packande cyklade iväg på äventyr och hamnade till slut på både fika och middag med mamma och pappa. Semesterns sista grillning under en sol som värmde ordentligt.
Nu sitter jag här och inväntar morgondagen och jobbstarten på nya stället. Det känns väldigt spännande på ett bra och pirrigt sätt. Jag känner många i personalen och tror att det här kommer att bli ett bra jobbår. Men visst är det alltid lite småjobbigt att i början gå omkring och vara toktrevlig och tillmötesgående hela tiden. Att hela tiden känna sig lite dum för att man inte vet var kopieringspapper finns eller känner till rutinerna i personalrummet. Men det kommer. Om några veckor vet jag nog allt det där. Och lite till.

Sommarlovets sista dagar...

Det rullar på snabbt just nu. Dagarna fylls av små projekt som bör hinnas med nu innan ekorrhjulet drar runt igen. Bilen ska få nya däck och ny framvagnsinställning. Huslånet ska läggas upp ordentligt, dottern ska pussas och kramas i massor och sambon också så klart. Familjen ska umgås för att ladda batterierna innan mannen återbördas till inlandet och jobbvardagen igen. Men vi har det ganska mysigt mitt i allt görande. Man får helt enkelt se till att göra det mesta under trevliga former.

I dag, mitt i efter lunch-promenaden ringde hussäljarna och bad oss pipa förbi huset för att kolla några smådetaljer. De var inte där så vi kunde flanera omkring och känna oss som hemmansägare på riktigt. Så roligt. Så på riktigt. Än en gång, ursäkta mitt tjat. Det bara liksom kommer ut på tangentbordet via mina fingrar utan att jag kan göra något åt det. Kanske kommer det att gå över, kanske kommer det att fortsätta i all evighet...

I kväll har jag joggat igen. Har lagt in en liten mapp i Mp3-spelaren som heter "Träning". Träningsmappen är fylld av gamla eurodiscoslagdängor från tidigt nittiotal blandat med riktigt bra låtar. Skulle vara intressant att veta vad andra motionärer har i lurarna längs elljusspåret. Jag hoppas att jag inte är den enda nörden...

Blåbärspaj och springning

Förmiddagen på byggvaruhuset igen. Komplettering av tapetordern krävdes.
Eftermiddagen tillsammans med vännerna Jenny och Åsa och lille E och en blåbärspaj gjord av finaste halsöblåbär.
Plötsligt kom högsommarvärmen tillbaka och hela familjen tog en cykeltur innan middagen bestående av fiskpinnar i sällskap av min pappa som dessutom fick äran att äta upp resterna av blåbärspajen.
Så, till sist, i kvällssolen, skuttade jag upp till Grisan för en springtur och nu sitter jag här, nyduschad och osedvanligt nöjd och funderar på att gå och äta upp det sista av pajen och vaniljvispen. Jo. En lite bit finns kvar och vem förtjänar den bättre än bärplockerskan själv?

Njutbar helg

Jag skulle kunna säga att min helg började redan i torsdags. På kvällen strålade jag samman med några sköna tjejer som jag arbetade tillsammans med under somrarna på Piteå turistbyrå. Då delade vi allt från heta sommarpassioner till mensvärk och bakfyllor - nu för tiden ses vi en gång om året och har riktigt, riktigt trevligt. Augustikvällen hade blivit sen och svart när jag körde hemåt.
I fredags åkte vi till stugan vid havet och där har jag njutit av lukten från skog och hav. Tobbe och min pappa har satt in ett nytt kök och Klara har befunnit sig någonstans runtomkring. Jag har så klart plockat blåbär men denna gång i välgörenhetssyfte. Jag gav allt till mamma. Stort.

Nu är sista semesterveckan inledd och tapeterna till huset är beställda. Sovrumsfonden är just nu min favorit. Jag ser fram emot att dela med mig här på bloggen, ganska snart.

The house

På förmiddagen trampade vi iväg till vårt framtida boende med fyra olika tapetprover i cykelkorgen. Det gamla paret som nu flyttat ut ur huset gör sitt bästa för att tömma alla skrymslen och vrår och uppmanade oss vid flera tillfällen att inte samla på oss för mycket skräp. Vi fick dessutom välja och vraka bland de möbler och prylar som de valt att inte ta med sig till sitt nya boende och jag kan lova att vi hittade en hel del små pärlor bland deras bortvalda ting. Tobbe fick övningsköra gräsklipparen och vi fick en grundkurs i fjärrvärme.
Under ett kort ögonblick stod jag och tittade ut på trädgården genom fönstret i vardagsrummet och konstaterade att vi om en månad är inflyttade där i grönskan. Det känns väldigt avlägset just nu, när lägenheten vi bor i är helt och hållet orörd och solnedgången speglar sig på sundet utanför våra fönster. Men sådant är ju livet. Tiden bara går och innan man vet ordet av står man inför något nytt och totalt okänt men som ändå, några dagar senare, plötsligt är den vardagliga verkligheten. Säga vad man vill, men människan är flexibel.

Något annat som närmar sig med stormsteg är jobbstart på nya jobbet. Hela den grejen har liksom hamnat i skuggan av hus och tapeter. Men det kommer att bli bra, det är jag ganska övertygad om.

Blåbärskoma

Min frånvaro här i bloggvärlden kan förklaras av en veckas vistelse på ön i Luleå skärgård. Veckan inleddes med solstol och badande, bikini från morgon till kväll och middagar ute på altanen. Sen kom åskan och med den det nya vädret. Bikinin byttes ut mot ett par av pappas gamla jeans och sedan dess har jag suttit fast i blåbärsriset. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva "bärplockning" på listan över mina stora intressen. Men. Here I am, bärplockare och stolt. Ungefär tio liter blåbär har det blivit, och en liter hjortron. När jag om kvällarna lagt mig för att sova har jag sett tungt blåbärsris på insidan av mina ögonlock och sedan drömt om ljudet när bären trillar ner i plasthinken. Som sagt, jag trodde inte det här om mig själv och kanske kommer det att gå över. Kanske gör det inte det och om så är fallet så kommer jag nog snart att börja med förkläde och gördel också. Jag återkommer.

I dag har vi kikat på tapeter. Jag har visualiserat en snygg tapet till vardagsrummet i mitt inre och när vi i dag kom in på det stora byggvaruhusets tapetavdelning så var den bara där, till specialpris dessutom. Nu måste vi bara se till att få komma till huset på en snabbtitt för att räkna våder och bestämma exakt nyans. Det närmar sig nu.