Åter från bergen

Sportlovsresan påbörjades på torsdagskvällen när vi styrde kosan mot Gällivare där vi hann umgås lite med släkten innan turen fortsatte mot Abisko. Varje gång när vi åker E10:an från Kiruna och vidare in bland fjällen slås jag av tanken att det här är fan inte sant. Det är svårt att föreställa sig något så vackert, så fulländat och perfekt, så rent och så orört. Med det finns där och helt fritt att utforska.

På fredagen utforskade vi dock inte så jättemycket mer än skidslipen i Björkis och mat- och vinbeståndet hos E och N.

På lördagsmorgonen åkte vi västerut för att åka nedför. Med en liten Klara får man lära sig att turas om. Tobbe fick börja åka och jag och Klara promenerade omkring bland vackerheterna i solgasset. Efter lunch och halvlek var det min tur och med fantastiska backar och underbart sällskap var det lätt att glömma att termometern säkert kröp en bra bit under 15-gradersstrecket på topparna. Mjau säger jag bara. Mjau!

På kvällskvisten njöt vi av världens godaste middag i världens bästa sällskap och jag och E fick oss till och med en sväng i baren när män och barn hade krypit till sängs.

Innan hemfärden på söndagseftermiddagen hann vi med en topptur med linbanan och kaffe med bulle tillsammans med en utsikt som trots viss dimma vred om hela bröstkorgen. Mjau igen.

På väg mot kusten stannade vi återigen i Gällivare för ytterligare lite familjesamvaro och vips var hela sportlovet förbi. Men vilket lov sedan!

Två och en halv vecka. Sedan lovar jag igen!

Och förresten! Efter budgivning på storviltet så kan jag meddela att vi fortfarande är huslösa. Snyft!