Tiden alltså.
Den helg som började med en spännande fredagskväll, fylld av adrenalin och kallsvettningar, rann snabbt iväg med lövkrattning, tacosmiddag och tålmodig väntan på snön.
Måndagen kom och gick lika snabbt och vårt bekymmer dessa dagar har att göra med den här apparaten. I waL så geud förbannad. Något måste göras med datorn och jag och Tobbe är ungefär lika värdelöst dåliga på att ta väl hand om en dator.
I går försökte vi formatera, men datorn verkar liksom inte vilja att vi ska göra något med den. Det är som att den känner på sig att vi är klåpare som bara kommer att göra saker och ting än värre och förstöra varenda liten drivrutin på nolltid. Nu ställer vi hoppet till en man på andra sidan älven och hoppas på att saker och ting kan få en lösning.
På elevfronten ser det lite stabilare ut i veckan. Frågan är bara när fröken ska trilla dit. Fortfarande har vi klarat oss här i huset, men jag hyser inga större förhoppningar om att det kommer att hålla i sig.
Egentligen borde jag ägna den här kvällen åt att skriva på en rapport. Mycket tyder på att jag inte kommer att göra det och till mångt och mycket är det datorns fel. Jag vågar liksom inte lita på att den kommer att stå vid min sida så särskilt länge till. Jag vill nog ha någon sorts trohetslöfte innan jag vågar öppna ett dokument och börja skriva. I Open Office.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar