Jag höstlovar

I dag har jag höstlovat med likasinnade från andra skolor och vi har haft så roligt så! Som lärare är det skönt att ibland får umgås en hel dag med vuxna människor och bara ha tid att tänka färdigt en tanke och äta sin lunch i lugn och ro.
Efter att dessutom ha städat skrivbordet inför morgondagens långplanerande åkte jag till dagis för att hämta Klara. Vid hennes hylla i hallen hängde två teckningar. Den ena föreställer Vintern och den andra är helt enkelt en gestaltning av Mamma när hon ser ut som ett spöke. Jag undrar så väldigt, väldigt mycket vad det egentligen är hon menar med det. Visst, det är mörkt ute och man känner sig lite blek och sliten. Håret börjar bli lite lagom vinterfrissigt och huden traditionsenligt fnasig och narig. Men som ett spöke?

I kväll har jag skickat in två examinationsuppgifter, vilket innebär en dryg veckas total ledighet från plugg. Under förutsättning att jag inte får göra om och göra rätt...

I träning

Jag ligger i träning. Jag tränar på att göra ingenting och vara nöjd med det.
Detta är den andra lediga helgen på raken som jag och min sambo har tillsammans och det är också den andra helgen som jag ligger i träning.
Anledningen till att jag behöver träna på just detta är att jag på något sätt har gått och blivit upplevelseberoende.
När jag vaknar en oplanerad helgmorgon känner jag direkt ett behov att att styra upp planer för den dagen. Att ta det lugnt, läsa tidiningen och kanske till och med titta på tv en stund finns liksom inte med på kartan.
Mitt problem är inte att jag behöver vara nyttig genom att måla om, tapetsera eller baka sju sorters kokor. Nej, det handlar snarare om att lämna hemmet och uppleva världen, om än det nu bara handlar om badhuset på andra sidan stan.
Nu har två helger gått och fyra morgnar har jag ätit frukost lääänge, tittat på Bolibompa lääänge och dessutom somnat om i soffan.
Jag tror att det kallas att vara ledig och jag undrar vad det är som är så fel med det.

Lättad!

Den här veckan har verkligen inneburit en massa stenavlastning. Min axlar är nu så lätta att jag nästa lyfter från marken. Nästan.
Det började med formateringen och partitioneringen. Jag lever fortfarande på endorfinerna från den kicken. Datorn fungerar bättre än bäst och jag känner mig nog som en lite bättre människa.
I samband med att datorn återuppstod och fick sig ett ordentligt ordbehandlingsprogram kunde jag också ta itu med resterna från förra fredagskvällens äventyr och skriva den rapport som ska lämnas in på tisdag. Jag började i förrgår och fortsatte i går och så plötsligt, en bra stund innan normal läggtid var jag färdig. Stort stenlass.
Dessutom har jag gjort slag i saken och tagit tag i en grej på jobbet. Eller flera grejer egentligen. Grejer som jag står för och vill stå upp för.
Nu har den där bästa stunden på veckan infunnit sig. Tobbe är på jobbfest och jag sitter under en filt och bara njuter av att det är helg och över att jag inte längre har så många stenar på mina axlar. Jag och Klara har ätit MAX-middag hos Maria i Hortlax och i vanlig fredagsanda sitter jag här och undrar varför jag aldrig köper godis till fredagskvällarna.
Nästa vecka borde jag väl har lärt mig.
Trevlig helg!

Jag gjorde det!

I dag tog jag tag i det på egen hand. Problemet med datorn alltså.
Jag satte in skivan och partitionerade om hårddiskarna från tre till två och omfördelade utrymmet. Sen gjorde jag själva formateringen, ominstallationen av XP och slutligen blev jag ju även tvungen att om installera alla drivrutiner.
I bland gör man saker som man inte tror att man kan och efteråt känns det alltid lika bra. En stund var jag väldigt nära att ge upp men skam den som ger sig.
Det blev ingen rapportskrivning i kväll heller. Men i morgon mina vänner, i morgon är det jag som skriver i Word.

Kolla in!

Min kreativa och begåvade storasyster har nu fixat klart sin hemsida. Klicka här så får du se!

Rullar vidare

Tiden alltså.
Den helg som började med en spännande fredagskväll, fylld av adrenalin och kallsvettningar, rann snabbt iväg med lövkrattning, tacosmiddag och tålmodig väntan på snön.
Måndagen kom och gick lika snabbt och vårt bekymmer dessa dagar har att göra med den här apparaten. I waL så geud förbannad. Något måste göras med datorn och jag och Tobbe är ungefär lika värdelöst dåliga på att ta väl hand om en dator.
I går försökte vi formatera, men datorn verkar liksom inte vilja att vi ska göra något med den. Det är som att den känner på sig att vi är klåpare som bara kommer att göra saker och ting än värre och förstöra varenda liten drivrutin på nolltid. Nu ställer vi hoppet till en man på andra sidan älven och hoppas på att saker och ting kan få en lösning.

På elevfronten ser det lite stabilare ut i veckan. Frågan är bara när fröken ska trilla dit. Fortfarande har vi klarat oss här i huset, men jag hyser inga större förhoppningar om att det kommer att hålla i sig.
Egentligen borde jag ägna den här kvällen åt att skriva på en rapport. Mycket tyder på att jag inte kommer att göra det och till mångt och mycket är det datorns fel. Jag vågar liksom inte lita på att den kommer att stå vid min sida så särskilt länge till. Jag vill nog ha någon sorts trohetslöfte innan jag vågar öppna ett dokument och börja skriva. I Open Office.

Jättesnart helg

Torsdagskväll och en arbetsdag kvar innan helg.
Än så länge känner jag inga tecken på varken feber eller envis hosta, men jag ropar inte hej. Man ska aldrig ropa hej.
På jobbet fortsätter eleverna att sjukna in, men lika många kommer tillbaka och är på benen igen. Handspritspumpen går varm och det bästa är nog att försöka lägga sig i tid i kväll.
I går gick det inte så bra. Just nu kan jag inte riktigt komma ihåg varför, men jag förutsätter att jag gjorde något jätteviktigt.
I morgon blir det kjol och fika och en litet äventyr på kvällen. Jag ska praoa. Jag berättar kanske mer vid ett senare tillfälle. En sak är dock säker. Fredagskvällen ska inte tillbringas hemma i soffan.

Tidig kväll?

Varje kväll tänker jag samma sak. Att jag ska lägga mig tidigt. Med tidigt menar jag kanske kring 22. Det vore bra.
Varje kväll händer dock samma sak. Jag fastnar. Fastnar i telefonen, framför tvn eller framför datorn. Det händer väldigt sällan att jag fastnar i något vettigt som att t. ex. stryka eller torka fönster. Nej, det har nog aldrig hänt.

I kväll tänker jag samma tanke igen. Jag ska försöka komma i säng i bra tid. Jag ska vara pigg i morgon och framför allt ska jag sova för att mamma har sagt att det är bra för immunförsvaret. Mammor brukar ha rätt. Visst är det så?

Piteå på kartan

Skolans värld sätter Piteå på kartan i veckan. Det är många som är sjuka. Svininfluensa eller inte är frågan. Faktum är dock att det är väldigt lugnt i klassrummen.
Själv går jag bara och väntar. Tobbe jobbar borta en hel del under den här veckan och det fattas väl bara att jag blir utslagen just därför. Det har hänt förut.

Jag har precis avslutat kvällens sagostund med Vilda bebin får en hund. Just denna bok har vi haft i vår ägo ett bra tag och varje gång jag läser den blir jag lite fundersam över om Barbro Lindgren bara hade väldigt dålig fantasi när hon rimmade eller om hon helt enkelt var hög som ett hus. Jag lär väl få fundera vidare...

Nu väntar lite tvätthängning och sedan en stund i soffan. Jag tror att det är bra att vila för att inte bli smittad. Vila och Ben & Jerry's lär vara nästan lika bra som det försenade vaccinet.

Kallt och vackert

I dag har jag och Klaran promenerat en hel del i det vackra vädret och dessutom har vi lekt och fikat hemma hos Edvard på andra sidan fjärden.
Nu har söndagskvällen plötsligt kommit och helgen har nått sitt slut. Ja, helgerna går snabbt och veckorna går nästan lika snabbt.
När jag läste för Klara i kväll föll valet på Mamman och den vilda bebin och när jag läste stycket "...och mamman grät och grät så hennes tårar stänkte" fnös treåringen:
- Tssst... Mammor gråter väl inte. Det gör bara barn.
Vilken oskyldig bild av världen. Och så skönt att det är så hon ser det.

Men!

Det är ju så roligt att blogga. Att skriva och att läsa. Det är så roligt att tänka på vad man ska skriva för att det sedan ska bli kul att läsa men ändå är det så att det här med inspiration går i vågor.
Just nu skyller jag min inspirationsbrist på allt för många bollar i luften. Att jobba nästan heltid och plugga på halvfart kräver mer ansträngning än vad man kan tro och den lilla tid som återstår sitter jag helst stilla och bara andas. Andas och äter.
Många frågar hur det går med köksrenoveringsplanerna och även om den ekonomiska biten nästan är färdigsparad så är det återigen det här med inspirationen som står i vägen. Efter långa arbetsdagar med undervisning och elever och en fortsättning i form av rapportskrivande på kvällen, finns det helt enkelt inte kvar så mycket krut i hjärnan. Trötthet föder inte krativitet.

I dag har vi dock tagit tag i hus och hem. Den senaste veckan har vi verkligen inte setts mycket eftersom jag har jobbat/pluggat dagar och kvällar och däremellan har Tobbe jobbat. Resultatet av sådana veckor blir oftast damm, stök och smutstvätt. Under denna dags förmiddag blev allt stök dock ett minne blott och som belöning åkte vi till stan för lördagsfika och storhandling.
I dag har Tobbe dessutom tagit bort den urskog av buskar som växt precis framför husväggen. Till våren ska där bli fina stenar och kanske några små, tuffa växter. I väntan på våren ser det dock mest tomt och konstigt ut.

Alltså, jag bloggar fortfarande. Jag är bara lite trött i bland...

Mustigt

Den här veckan har varit mustig på så sätt att den liksom har sugit musten ur mig. Jag inledde med två långa arbetsdagar som liksom blev tidsmässigt fördubblade på grund av utvecklingssamtal. Utvecklingssamtal är ett fenomen som tar både tid och ork, men det ger också väldigt mycket för mig som lärare. Det är så roligt att få se eleverna tillsammans med en förälder och kanske få lite bakgrund till sakernas tillstånd.
Onsdagen var som vanligt en ganska lång arbetsdag med konferenser både hit och dit och i dag åkte jag direkt från jobbet till universitetet.
Nu är jag äntligen hemma i soffan igen och Tobbe läser saga för Klara.
Jag ska lägga mig under filten och sväva iväg. Förmodligen med herr Blund.

Trött

Jag hade tänkt sätta in några bilder från lördagsturen till ett höstvackert Halsön. Sen hade jag också målande tänkt berätta om besöket på badhuset och hur roligt det är att se en treåring älska vattnet.
Men så somnade jag på soffan. Igen. Precis som jag gjorde i fredags och lördags också. Pang, bom så är man bortkopplad från världen och har gått in i sömnens lullulliga land.
Därför är jag för trött och seg just nu och går i stället till sängen, via garderoben, för att hitta lämpliga kläder för höstens utvecklingssamtal.
Sov gott!