I dag började det. Dagislivet.
Eller ja... Vi åkte dit hela familjen, stannade en dryg timme och åkte sedan till Jenny och Edvard på lunch. Ganska likt vilken måndag som helst men ändå så olikt.
Sammanfattningsvis har jag bara en sak att säga. Jag älskar Klaras dagis! Hrmf... Förlåt. Förskola ska det ju så klart vara. Hur som helst, om dagens första intryck består så kan jag inte vara annat än nöjd. Liten och lugn avdelning med lugna små barn och mysig personal. När vi kom fick vi kaffe och fröken Berit tände ljus. Klara tittade storögt på barnen och alla leksaker. Mitt hjärta som hela morgonen hade dunkat hårt i bröstet lugnade snabbt ner sig. Vilken befrielse.
Allt för nu. Puss och kram!
4 kommentarer:
rätt känsla. = viktigt. bra, skönt, grattis! välkomna till dagisföräldralivet. Inte så dumt alls när de trivs.
Oj så skönt. Första intrycket stämmer ju oftast oxå. Förresten så heter det dagis, så det så!
Vad skönt...Känns det bra i början blir det säkert bra sen också. Dagis är ju toppen..
emma: Nä, det är det jag hoppas på! Och tack!
Åsa: Jo, visst är det så?! Jo, visst heter det dagis?
Maria: Jo, det är skönt och jag hoppas att det består.
Skicka en kommentar