Ja du. Jag förstår att du i det närmaste har legat sömnlös, vridit och vänt dig i sängen för att få veta om jag lyckats vända på livet. Om jag hittat nyckeln till den ultimata samvaron och hur detta i så fall gick till.
Så här blev det: Jag åkte till simhallen och simmade många härliga längder, bastade en lång, härlig stund och kom hem och var alldeles varm i kropp och själ. Barnen sov och mannen satt i soffan och tittade på en film. Efter en stund ringde en försäkringsförsäljare och ville att vi skulle byta försäkringsbolag. Efter 30 minuter i telefon insåg försäkringsförsäljaren att han inte kunde fightas med våra nuvarande försäkringsbolag.
När jag så återvände till soffan hade filmen rullat på en bra stund och eftersom den dessutom föreföll vara jätteläskig såg jag inte en sekund av den.
Kanske är det så enkelt att man njuter av livet ändå. Att man kanske tar tillvara på kärleken så där utan att märka det. Kanske behöver det inte vara så komlicerat. Kanske är det väldigt enkelt. Att bara kasta en snusdosa...
2 kommentarer:
Vad glad jag blir när jag läser hos dig. Och jag hoppas innerligt att det inte behöver vara så komplicerat, för i så fall är vi illa ute =)
Du är förlåten! ;-) Det var kul att du sa hej nu iaf! Tack tackk!
Nadia! :D
Skicka en kommentar