I går var en helt vanlig söndag. Vi plockade, tvättade, dammsög lite. Ja, helt enkelt en sådan där dag som vi behövde efter allt vackerväder.
Men plötsligt, tidigt på kvällen ringer telefonen och på andra sidan luren hörde jag min svåger Rogers röst berätta för mig att mamma fått åka ambulans till Sunderbyns sjukhus med förmodad hjärtinfarkt. Resten av kvällen blev väldigt turbulent, dramatisk och känslosam. Jag, Herman och pappa satte oss i bilen och när vi kom fram till Sunderbyn fick vi veta att det nog såg ganska bra ut trots allt. I dag har läget stabiliserats ytterligare och efter att ha tillbringat två kvällar på hjärt-IVA måste jag åter igen hylla den svenska vården. Leve den!
Dessutom vill jag ta tillfället i akt att påminna dig om att leva nu. Lev i dag. Njut av den vackra himlen, den goda maten och din familj. Njut av varandra och låt inte skitsaker bli större än vad de egentligen är. Kramas ofta och skratta ännu oftare. Njut av allt du har och tänkt inte så mycket på det du inte har.
Allt det här påminns man om när livet ställs på sin spets, när någon man älskar svävar mellan här och någon annanstans. När allt inte längre är självklart.
Nu ska jag vila min själ och kramas med mina killar.
6 kommentarer:
Oj, oj! Det var inte roligt att höra. Men jag instämmer dock. Länge leve den svenska vården!
Kramas på!
Kram från mig också!/ Frida
Tänker på dig/er och hoppas allt blir bra!
Kram från oss
Tänk, att allt bara kan ställas på ända helt plötsligt! Jag hoppas att din mamma snart blir bättre. Det du skriver på slutet är så sant, så sant. Jag tar det till mitt hjärta.
Hej.Håller med dig i dina tankar.Jag hoppas att mamma mår bra efter omständigheterna.Du får hälsa henne så mycket. från mig och min mor Birgit Wikström.
Ha det så bra ni med
Catharina
Men usch vad hemskt. Kan bara instämma med övriga. Skönt att hon mår bättre nu och väldigt tänkvärda ord. De borde man tänka lite oftare.
Kram på dig
Tack alla ni för fina ord och stöd! Det värmer så mycket, så mycket!
Kram!
Skicka en kommentar