En dags vila

Nu har de börjat ticka. Den ofödda bebisens föräldraledighetsdagar. Det känns som att jag skolkar. Som att någon snart kommer att ringa och fråga var tusan jag håller hus egentligen.
Nåja. Jag tror att jag kan vänja mig vid den här soliga tillvaron och föräldraledighetens första dag har i alla fall inte gjort mig besviken. Klara tillbringade förmiddagen på dagis och verkade mer än nöjd med det. Samtidigt fick vi här hemma besök av en trevlig snubbe från Pite Energi som skulle se varför kranvattnet inte riktigt håller måttet i fråga om värme. Han skruvade lite på en kran. Så var det problemet löst. Vi fick dessutom en ordentlig genomgång i fjärrvärmens värld och det känns skönt att veta lite mer om vad som värmer oss egentligen. Den trevlige mannen talades dessutom om att aggregatet som vi har börjar vara lite till åren och kommer att behöva bytas ut inom några år. Hej då jättemånga tusenlappar!
Eftermiddagen förgylldes av ett besök av dessa trevliga typer och det är verkligen en härlig grej med att vara ledig, just den där TIDEN som uppstår och kan användas till sådant som man annars känner att man inte riktigt hinner med.
Nu återstår att se hur mycket tid som hinner njutas innan det blir skarpt läge. I morgon gör v. 39 entré. Måste säga att jag ändå känner mig lätt stolt över att ha betat av så här många graviditetsveckor. Jag trodde liksom inte att jag hade det i mig...